Så fruktansvärt O N T!

Hemresan

Att resa hem dagen efter op var inte någon höjdare. Fick uppbåda all min energi för att orka, varje fiber i min kropp skrek av smärta och jag la all min energi på att fokusera på att ta mig till vår ytterdörr.

När jag väl kom hem och kunde lägga mig brast hela min värld och jag grinade som en tok. Det tog verkligen musten ur mig att fixa hemresan.

Att överleva

När man har så fruktansvärt ont att man inte riktigt vet hur man ska hantera sig själv, då går humöret upp och ner. Ena sekunden kan jag skratta, nästa är jag förbannad och tredje gråter jag.

Jag klarar knappt av att gå på toaletten för att kissa. Det gör så förbenat ont att sätta sig så jag får sitta där i 20-30 minuter innan jag kan slappna av och klämma fram dropparna,

Lördag morgon kl 4 var jag upp och fyllde på med smärtlindring. Adam vaknade av att jag låg och snyftade, han strök mig på handen och berättade hur duktig jag är. Vilken kämpe jag är och att det snart kommer bli bättre.

Jag hoppas att han har rätt…

Just nu handlar allt om att överleva, överleva de här dagarna när allt är som värst.