Igår skickade min vän Stina ett meddelande till mig om att tidningen i Umeå skrev om förlossningsskador. Hon skickade bilder så att jag kunde läsa och jag blev djupt imponerad av kvinnan som berättade.
Nadine Johansson drabbades för 8 veckor sedan av en skada. I tidningen berättar hon öppet och ärligt om hur det var och vad som hände. Otroligt imponerande att hon så snart efter förlossningen orkar och vågar vara så ärlig! För mig var det absolut inte så lätt, det tog länge innan jag vågade. Om jag fick frågan hur förlossningen hade gått svarade jag att allt hade gått bra, jag kände mig på något sätt mindre värd och mindre kvinnlig för att jag hade ”misslyckats”. Det var först när jag opererats första gången som jag försiktigt och trevade vågade börja öppna mig, det var nog ungefär 8-9 veckor efter förlossningen. Men, jag hade aldrig vågat berätta öppet i tidningen att jag sprack från fiffin genom krysset (anus) och upp i tarmen. Idag är läget helt annorlunda och faktiskt måste jag säga att det är ett otroligt bra sätt att bearbeta allt på, både att skriva här på bloggen men även att berätta och prata med människor om allt jag upplevt och gått igenom.
Om du är intresserad av Nadines berättelse kan du läsa den HÄR.
Senaste kommentarer