Hanna Öhman

Igår och idag har jag tackat min lyckliga stjärna för att jag slipper pendla!

Snacka om att väglaget här hemikring är förskräckligt och jag är otroligt tacksam för att jag slipper befinna mig efter vägen med bil nu när det är som värst.

För det första är det mörkt och murrigt stora delar av dygnet och min tidigare körsträcka brukar vara väldigt djurrik med allt från räv till björn och älg (jag har sett inte mindre än två björnar efter Bodenvägen). Dessutom är det ganska mycket tung trafik vilket jag upplever aningen läskigt både vid halka och snörök. Även om jag tillhör den försiktiga bilföraren under framförallt vintersäsongen så känns det som en risk att sitta så pass mycket i bilen. Nu behöver jag inte längre tänka på det och oroa mig för att det kan hända en olycka även om jag kör försiktigt och är fokuserad på vägen.

Den här älgen såg jag för några veckor sedan, även om den inte upplevs speciellt stor vill jag inte ha den på eller i bilen!

Det här är en fruktansvärt obehaglig bild från en älgkrock men den kanske kan bidra till försiktighet i trafiken! Att krocka med en älg kan vara det sista man gör, var rädd om dig <3  Bildkälla

Ringde Adam igår på morgonen och sa att jag är glad att jag slipper ge mig ut någon längre sträcka med bil och han svarade att han också var glad att slippa ha mig efter vägen.

Det känns så mycket säkrare för oss allihop och säkerhetstänket är något som kommit betydligt starkare efter att vi blev föräldrar. Aldrig tidigare har jag tänkt speciellt mycket på till exempel det här med pendling. Jag är van att pendla och har gjort det i princip hela mitt yrkesverksamma liv.

Det är inte bara olycksrisken med bil jag tänker på nu för tiden utan jag upplever att det även finns andra grejer jag ”riskanalyserar” nu som jag knappt tänkte på innan. Tycker du också att det blivit lite annorlunda med risktänket efter att du fått barn?