De senaste veckorna har jag läst en hel del om kejsarsnitt, allt för att vara påläst och förberedd när det väl är vår tur. Jag har googlat och läst allt jag kommit över, allt från artiklar, information från olika sjukhus, uppsatser, rapporter men jag har även besökt flera olika forum på nätet. Något som jag märkt är att det verkar vara många kvinnor som känner skamkänslor, som känner sig misslyckade, när det blir kejsarsnitt istället för vaginal förlossning.
Jag blir så ledsen när jag läser alla dessa berättelser och jag kan inte annat än att dra paralleller till hur misslyckad jag kände mig efter min vaginala förlossning. Det var en fruktansvärt jobbig period när jag belastade mig själv för min skada och kände mig både värdelös och misslyckad då jag inte kunde ”föda barn ordentligt”, något som i mina ögon ”alla andra kvinnor” klarade av. Mer om det kan du läsa i ett gammalt inlägg ”Skam skuld & Ångest” som du hittar HÄR.
Under min vaginala förlossning i november 2011 drabbades jag av en sfinkterruptur (grad 4). Vid grad 4 skadas mellangårdsmuskler, ändtarmsmuskel samt tarmvägg. I mitt fall läkte inte tarmen ihop ordentligt och en fistelgång bildades. Jag är sedan ett antal år tillbaka stomiopererad och lever varje dag med konsekvenserna av de komplikationer jag drabbades av. Trots att jag genomgått inte mindre än 30 operationer är jag idag långt ifrån hel och min skada finns med i allt jag gör, varje rörelse och varje ögonblick av mitt liv.
När jag tänker på mitt (vårt) förestående kejsarsnitt blir jag varm i hjärtat och verkligen stolt över min kropp, som trots allt den varit med om, klarar av att bära ett syskon till vår dotter.
Min kropp, som utsatts för så mycket och som fått ta emot så mycket stryk. Den är helt fantastiskt och tänk att just nu ger den liv till vårt lilla mirakel.
Jag ser framemot vårt snitt, det ska bli en intressant och spännande upplevelse och jag kan inte annat än hylla min kropp, mitt tempel, för att den bär mig genom allt.
Jag önskar att ingen kvinna skulle behöva känna sig värdelös och/eller misslyckad, jag önskar att hon kunde känna att det inte spelar någon roll hur hon välkomnar sitt barn till världen. Vi är alla precis lika mycket kvinna vare sig vi föder vårt barn genom en vaginal förlossning eller genom ett kejsarsnitt.
Tänk vilken tur och lycka att ha en kropp som kan/kunde bli gravid, det är en gåva man inte får ta för given och det är dessvärre inte alla som får vara med om en graviditet. Tänk så många som på ett eller annat sätt just nu kämpar för att få uppleva en graviditet <3 Tänk vilket mirakel om och när kroppen äntligen blir gravid och sedan kan bära ett barn och välkomna det till världen.
Jag önskar att ingen skulle behöva känna skam, skuld, ångest, sorg eller liknande känslor för hur hon välkomnar sitt mirakel till världen. Samtidigt förstår jag, för jag har varit där själv, jag har känt alla dessa känslor efter mitt eget ”misslyckande” och jag vet att det kräver bearbetning. Jag vet att man behöver få sörja och jag vet att det krävs mer än att höra från andra att man inte behöver känna så.
Men jag vill ändå berätta att du är fantastisk precis som du är och inget förlossningssätt är mer eller mindre värt än det andra. Jag hoppas att du en dag kan känna stolthet och hylla din kropp, ditt tempel, för allt den varit med om och för att den genomgått en förlossning som gett liv åt ett mirakel <3
Åh vad jag känner igen mig i denna skam.. när jag fick veta att jag skulle vara tvungen att genomgå kejsarsnitt (var då i vecka 34) bröt jag ihop, men klev ändå snabbt upp o bestämde mig för att detta skulle bli så fantastiskt ändå.. så föddes dottern, akut snitt, allt gick bra och jag var så lycklig och nöjd över min ”förlossning”. 10 dagar senare föder min kompis sin dotter och det enda hon pratar om är ”hur fantastisk kvinnokroppen är, hur stark hon kände sig och den där obeskrivliga känslan när barnet kom upp på ens mage..” där o då kände jag mig misslyckad… och bara 2 veckor senare på första föräldramötet efter förlossningen med andra mammor kläcker en av mammorna ur sig ”det blev akut snitt pga komplikationer med barnet.. jag kände mig så värdelös och vill helst bara bli gravid nu igen så jag får föda vaginalt för det är ju så de ska gå till!!” Ja jag kan säga att då kände jag ännu mer skam.. o sorg över att aldrig få uppleva detta!
Idag vet jag bättre! Jag är stolt över att ha burit två barn i min kropp, dom har kommit till världen på den enda sättet som min kropp klarar av, och på riktigt, det viktigaste är ju inte HUR dom kommer världen:)
Jag har förstått att väldigt många känner såhär och det är ju verkligen sorgligt att det ska få skugga första tiden med bebis ❤️ Jag har en kompis som födde för några månader sedan och som mitt i förlossningen fick veta att det var för trångt och då gjorde ett akutsnitt. Hon kände sig så snuvad på upplevelsen av vaginal förlossning att hon hade svårt med anknytningen och fick samtalshjälp för att bearbeta och kunna gå vidare.
Tänk att det kan vara så olika, att man kan känna så mycket skam och skuld för något man egentligen inte själv kan kontrollera. Fy fasen vad misslyckad jag kände mig efter min vaginala förlossning då den gick som den gick.
Jag tänker också att när man säger saker om snitt så kanske man inte menar något illa egentligen utan helt enkelt bara uttrycker sig lite klumpigt? Däremot läste jag ett blogginlägg för något år sedan, kan ha varit Johanna Kajson men jag minns inte riktigt, som fått mottaga en massa elaka kommentarer om hennes planerade snitt. Då ser jag rött, när man är så elak att man förminskar någons förlossning på ren och skär djävulskap!
Jag fick en likadan skade som du efter min första förlossning. Verkligen en hemsk upplevelse! Andra barnet fick jag kejsarsnitt med (efter en kamp.) Tyvärr gick det inte som planerat då heller, men bättre än första förlossningen änfdå. Jag har läkt bra (till skillnad från första förlossningen.) Det är så mycket skam i förlossningsskador. Bra att du vågar prata om det! Det är så många som far illa i vården och blir dåligt informerade och behandlade. Du, jag och många fler. ?
Jo jag känner mig ganska påläst vad gäller komplikationer vid snitt och jag har varit i kontakt med kvinnor som drabbats av skador under såväl akuta som planerade snitt. Tycker att det är viktigt att det talas om påse fysiska och psykiska skador, och självklart om skador som uppkommit både vid vaginal förlossning och snitt.
Har du kvarstående besvär efter snittet? Kram ❤️