Nästa vecka ska jag in på operation igen. Eller, egentligen ska jag undersökas under narkos och först när jag vaknar får jag veta OM och i så fall VAD de gjort. Det är nämligen dags att kika hur det ser ut i min tarm nu när den fått ”vila” ända sedan senaste lagningsförsöket som ägde rum i slutet av juni på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Två månader senare undersöktes jag och då kunde man konstatera att lagningsförsöket misslyckats, mer om det beskedet kan du läsa i mitt känslofyllda inlägg Ett negativt besked.
Kirurgen ville då inte dränera tarmen/fisteln eftersom förhoppningen var/är att hålet i tarmen ska kunna ta ihop något och bli mindre. Drömmen skulle vara att hålet med tidens gång vuxit ihop helt men jag vågar nog inte mer än snudda vid tanken.. Vad jag däremot vågar hoppas är att hålet ska vara mindre för ju mindre det är desto större chans att det faktiskt kan gå att laga! Även om jag den här gången inte nyligt gått igenom en jobbig operation med tuff återhämtning och extrem smärta känns det påfrestande psykiskt att ännu en gång stå inför det här med att få besked, När man kastas fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan då man ena sekunden vågar snudda vid tankar som man nästa sekund bankar ner i försök att skydda sig själv mot en psykisk kollaps. Även om jag alltid försöker hålla modet och hoppet uppe så vill och behöver jag vara realistisk, jag vill inte bygga upp stora förhoppningar för jag vet att då blir fallet brutalt OM det visar sig vara ett negativt besked.
Jag minns så väl första gången när jag återhämtade mig från ett lagningsförsök och bara två dagar post op kom symtom på att ingreppet misslyckats. Jag minns hur jag föll och jag kommer ihåg hur jag fick kämpa för att orka resa mig upp efter det bakslaget. Sedan dess har det blivit många negativa besked och många bakslag och på något sätt har jag blivit bättre på att förbereda mig men samtidigt känns det varje gång som ett slag i magen. Luften går ur mig och jag börjar om på ruta ett. Igen. Och igen. Och igen.
På onsdag, alltså om exakt en vecka, får jag veta hur tarmen ser ut såhär drygt 9 månader efter senaste lagningsförsöket. Du får väldigt gärna hålla en tumme för mig <3
KRAM
Senaste kommentarer