SOM ELLER MED FÖRLOSSNINGSSKADA

Att leva med skadan.

För någon vecka sedan fick jag en kommentar av en tjej som funderade lite på att jag använder uttrycket: Mitt liv som förlossningsskadad. Hon skrev bland annat ”Du är väl inte det som person? Utan en person som lever med förlossningsskada? Hade nog hellre skrivit mitt liv med förlossningsskada :)”.

Det var absolut ingen otrevlig kommentar och en del av mig håller med henne men en annan del gör inte det, här kommer en liten förklaring från min synvinkel.

Skadan finns i hela mitt väsen, i allt jag gör och i allt jag är.

Jag tycker inte att jag lever med min skada eftersom den begränsar mig i allt jag gör. Den påverkar varenda detalj av mitt liv. Jag känner den för varje steg jag tar, jag känner den i hela min kropp och hela min personlighet (ja, den har faktiskt gjort mig som person starkare). Skadan begränsar hela mitt liv och således både påverkar och begränsar den även hela min familj.

Att säga att jag lever med förlossningsskada känns lite fel, då låter det inte som att den påverkar mitt liv så mycket som den faktiskt gör. Visst, jag har under hela den här perioden ”tvingat” mig själv att göra saker och jag har vägrat låta skadan förstöra mitt liv/vårt familjeliv MEN den påverkar självklart iallafall.

Det är inte kul att alltid vara orolig för att bli bajsnödig och inte ha en toalett men det löste jag med att ha ett par trosor, byxor och våtservetter i väskan. Det är inte kul att missa vissa saker under sitt barns första år för att man inte kan medverka (pga till exempel infektionsrisk) och det är inte kul att ständigt fundera tio steg längre så att man är psykiskt inställd på alla saker som kan gå fel. Det är inte kul att leva med smärta och det är definitivt något som påverkar humöret (stubinen blir ganska kort).

Den ständiga oron, rädslan och ångesten som allt det här faktiskt för med sig påverkar mig otroligt mycket (även om jag är bra på att inte låta det bryta ner mig). Jag tycker nästan själv att jag ”förminskar” problemet om jag säger att jag lever med skadan.

Jag väljer själv att se det såhär:

Mitt liv som förlossningsskadad med stomi 🙂

Stomin har underlättat mitt liv på många sätt och tack vare den kan jag också känna mig friare, men med handen på hjärtat, om jag fick bestämma skulle jag självklart ha en fungerande tarm och en ringmuskel som lyder.

Som tur är har vi alla rätt att tycka olika och bara för att jag själv väljer att se det på detta sätt så behöver inte alla tycka samma 😉

KRAM