Jag har så förbaskat ont i arslet just nu! 🙁
Sitter på Arlanda med en kaffekopp i näven och drömmer om smärtstillande. Kan knappt sitta. Och fläckar på byxorna har jag fått vilket är och har varit en stor skräck ända sedan det här började för drygt fem år sedan. Jag HATAR fläckar och jag HATAR den ständiga rädslan för fläckar. Det bara pumpar ut var från fistelöppningen efter dagens undersökning och därav (till min förskräckelse) har jag nu fått fläckar 🙁
Så: ont som F*N och fläckig!
Om jag orkar när jag kommit hem ska jag berätta om undersökningen och operationen som tyvärr inte verkar bli av i april som jag hade hoppats och önskat.
Vad tråkigt att det inte verkar bli som du hade hoppats, och jobbigt att vara borta och ha ont och känna sig ofräsch. Jag inser att du säkert har tänkt på och provat allt för att undvika fläckar, men utifall att det kan vara till hjälp så fick jag en idé om att det kanske skulle gå att sätta fast ett vanligt trosskydd på insidan av byxorna över stomin så att var och eventuellt litet läckage kan fångas upp av trosskyddet?
Läckaget är inte på magen vid stomin (den här gången) utan fläckarna kommer från all gegga som kom efter undersökningen. Alltså gegga där bak vid stjärten och fistelöppningen. Har testat alla möjliga bandage, plåster och förband men det är vääääldigt svårt att få något att sitta när det är liksom snett ut från mellangården. Stomin höll sig, tack och lov, läckagefri igår så det är ju väldigt positivt! 🙂
Hoppas du kommit väl hem och att det onda lagt sig/att du fått bra smärtlindring.
Det gick fint, var hemma runt 20:30 och då kan jag lova att det var en utmattad kvinna som intog sängläge runt 21:30 🙂
Stackare, jag lider med dig som har så ont. Vad mycket du måste utstå. Jag är så imponerad av dig som ofta är så positiv. Ibland relaterar jag till mig själv och undrar om jag skulle klara de som du gör. Själv har jag också gått igenom jobbiga saker, då jag år 2008 drabbades av en autoimmun sjukdom. På sätt och vis är det väl så att man liksom tvingas acceptera det som händer, om du förstår vad jag menar.
Ta hand om dig! Kram Martina
Ja men visst är det så, man har ju liksom inget val. Det är bara acceptera och lära sig göra det bästa av situationen. Sedan kan man väl kanske hantera saker på olika sätt och det är väl kanske det jag jobbar mest med. Att försöka hitta positiva ljusglimtar i allt som händer MEN jag menar inte helelr att det gäller alla. Det går självklart inte att alltid hitta positiva saker…