Att leva med en förlossningsskada är inte alltid så lätt..
Jag vet att jag berättat tidigare att jag är expert på att skämta bort vissa delar, när jag känner mig trängd eller när det är lite småjobbigt att prata.. Då drar jag ett skämt och sedan skrattar vi tillsammans åt det. Idag känns det dock inte som att jag ”måste” skämta utan idag är jag så pass stark att jag kan berätta men det betyder samtidigt inte att det är lätt, jag har fått öva mycket 😉
Första tiden kändes det som att jag bara skulle vara tyst och hantera allt själv, ensam i min lilla bubbla. Vad skulle folk tycka och tänka..? Det kändes så pinsamt hela alltihopet… Sssssssch, bit ihop och låtsas som ingenting. Det som ingen ser behöver ingen veta om..
Det är samtidigt befriande att kunna skämta om det och skratta, det känns bra. Däremot är ämnet tyvärr tabu, det är lite pinsamt att prata om underlivet (jag kallar det underrede..). Prova själv prata om ditt allra mest privata område på kroppen med någon du inte känner så ska du få se, det är inte så lätt… Att prata om att man inte kan hålla sig, att man läker avföring.. Det är inte lätt, det krävs nästan lite övning. För mig har det tagit låååång tid och ibland har jag dragit små vita lögner när jag känner mig träng 😉
Idag kan jag räcka ut tungan åt allt och säga att det är bara jag som bestämmer över min egen kropp och det är jag, ingen annan, som sätter MINA gränser.
Det känns tyvärr som att det här med stomi också är tabubelagt. Däremot finns det några andra unga kvinnor som är otroligt härliga och duktiga på att visa att det är inte alls så ”konstigt” att ha stomipåse. Två av dem har berört mig mycket och de har visat att jag visst kommer att kunna ha bikini, strunt samma att påsen syns. Who cares?! Bara jag själv som sätter mina egna gränser! Kika in på www.stinastil.se där har ni en sann inspirationskälla 🙂
Ska bli intressant att se hur det känns när Märta (nej, den ska inte heta Doris) sitter på plats, kommer det att kännas som tabu? Jag tror inte det men man vet ju aldrig, känns det som att det är tungt och jobbigt så får jag helt enkelt vara stark och kämpa lite hårdare!
Jättebra att du tar upp det här ämnet! Jag ska lägga till länk från min blogg. Jag skriver ju inte så ofta längre men har ändå en del läsare. Det behövs verkligen att vi som drabbats berättar om det här. Kämpa på och lycka till med senaste operationen!
Tack 🙂 Ja jag tycker faktiskt att det är befriande att berätta! Bloggen blir lite av en dagbok! 🙂