Igår bokade jag resan till Uppsala!
Måndag 13/3 åker jag ner över dagen för att träffa kirurgen och göra en undersökning inför kommande operation. Det blir även ett pre-op samtal. Jag hoppas verkligen att det är dags snart. En del av mig vill bara göra bort skiten så snart som möjligt. Den andra delen av mig, den som kommer ihåg smärta, önskar att jag slapp.
Nyopererad och inte speciellt kaxig!
Det är jobbigt med alla dessa tankar men jag vet ju att operationen ska göras förr eller senare så då är det väl lika bra att bara göra bort det på en gång.
Jag vet att de första veckorna post-op är de absolut värsta. Första veckorna har jag väldigt ont och det behövs ordentligt med smärtlindring för att jag ens ska ta mig upp ur sängen. Smärtan går inte riktigt att beskriva. Den är ihållande och jävligt ihärdig. Den är sådär argsint att man typ blir vindögd bara av att tänka på saken. Nåja, den är ju övergående så jag får försöka fokusera på det! 🙂
Jag har som aldrig riktigt fått grepp om vart du har ont varför och hur smärtan känns?
Ursäkta en för intim fråga kanske…
Hehe nejdå ingen fara, jag är van att prata/skriva om intima smärtor så det är lugnt 🙂
Jag fick ju en sfinkterruptur grad 3 och 4, vilket innebär att muskulaturen skadades men även själva tarmen. För att göra en målande beskrivning: Jag sprack från fiffin hela vägen till ändtarmen… Så det som ska vara två separata hål var ett enda jättehål…
Jag syddes i förlossningssängen och sedan läkte allt ihop ”fint” på utsidan. Tarmen helade dock inte utan kvar blev ett hål på 5-6 mm i diameter. Genom detta hål tryckte det ut tarmslem, avföring och vätska från tarmen så det bildades en fistelgång.
Min smärta hör ihop med allt helvete tarmen/anus och hela området runt the vajayjay har fått genomlida. Jag har till exempel en dränering som går upp/in i anus, upp i tarmen, ut genom hålet (som alltså inte verkar gå att laga) och sedan har kirurgen gjort ett dräneringshål på utsidan som sitter i mellangården lite snett till höger där då dräneringstråden kommer ut. De två ändarna är sedan fastknytta i varandra.
Den mest förlamande smärtan sitter i de bakre regionerna, runt anus och ut mot höger skinka. Jag har även problem med kramper i magen och dessa kom först efter min stomioperation.
Puh, jag kan tänka mig att det inte är lätt att förstå men jag har opererat arslet 25 gånger och smärtan är liksom en ”naturlig del” som jag på sätt och vis lärt mig leva med och acceptera. Däremot blir den värre efter operationer, då är jag ofta så dålig i 2-3 veckor att jag måste knapra morfin för att ens ta mig upp ur sängen..
Vet inte om det går att förstå men kanske blir du liiiiite klokare? 🙂