TANKAR RUNT GRAVIDITET OCH FÖRLOSSNING
Jag får väldigt ofta frågan om hur jag ser på det här med att skaffa ett syskon till Selma, hur mina tankar går runt en ny graviditet och förlossning och om min kropp, rent fysiskt, klarar av att bära på och föda ett barn till.
Det vackraste vi kan ge vår dotter ❤️
Sanningen är den att jag anser att det bästa och vackraste vi kan ge vårt barn, är ett syskon. Vi har länge drömt om ett barn till men det har än så länge inte gått att förverkliga den drömmen. Mycket på grund av att jag har en önskan om att få vara frisk den dagen vi får en bebis, en önskan om att slippa sjukhusvistelser och operationer när vi har ett spädbarn. En önskan om att första månaderna (och även åren) ska bli annorlunda jämfört med hur det var att försöka hämta sig efter det ena bakslaget efter det andra och samtidigt försöka återhämta sig efter operationer. Jag vill inte behöva lämna ifrån mig min lilla bebis för att akutopereras och bli liggande på sjukhus. Jag vet inte om jag orkar det en gång till, då skulle jag nog mest troligt bryta ihop.
Jag längtar faktiskt efter att vara gravid men jag tror att det är för att jag inte riktigt kommer ihåg illamåendet och viktuppgången utan jag har nog förträngt och gloriferar min första graviditet lite vilket säkert är helt normalt 🙂 Med Selma mådde jag pyton och spydde som en idiot fram till någon gång mellan vecka 22 och 25. Gick upp ganska precis 20 kg och har fått kämpa som fasen med att lyckas bli av med kilona.
Blandade känslor runt att snittas.
Någon vaginal förlossning kommer jag aldrig mer att vara med om vilket känns både bra och dåligt. Bra på det sättet att jag inte skulle våga riskera att förstöra mitt underliv ännu mer men dåligt eftersom det verkligen, i mina ögon, är det häftigaste man kan vara med om. Å andra sidan, hade jag med facit i hand, vetat hur livet skulle förändras efter förlossningen hade jag alla dagar i veckan krävt att snittas. Men, nu kan man ju inte se in i framtiden och alltså kunde ingen veta att detta skulle hända just mig..
Som det känns just nu är kroppen starkare idag än den varit på många månader och enligt kirurgerna ska jag klara av en graviditet och ett snitt men jag ska först och främst göra ytterligare ett lagningsförsök i Uppsala. Jag känner att det är där mitt fokus måste ligga. När jag sedan fått chans att återhämta mig och landa i livet igen får vi se vad som händer. Vi vill ha ett syskon men om det är ett år bort eller fem kan jag inte säga.
Påverkan på kroppen och fertiliteten.
Vad jag har förstått kan alla mina ingrepp dessutom ha påverkat fertiliteten så det är inte alls säkert att jag kan bli gravid igen, går det så går det. Vi väljer att se det som så att livet har berikats med ett barn och blir det inte fler är vi hjärtligt tacksamma att vi har en fin dotter som förgyller våra liv.
KRAM