Hanna Öhman

Igår eftermiddag satt jag i telefonintervju för ett reportage som jag tror kommer publiceras under nästa vecka.

Det är alltid lika svårt när jag ska berätta min historia eftersom jag har så himla mycket att berätta! Blir liksom lätt att man hoppar fram och tillbaka och glömmer bort att andra kanske inte fattar vad jag menar när jag pratar om att jag har dränage. Eller när jag pratar om fistelgångar med stora abcesser (bölder).

Det är nog inte så lätt för en journalist att hänga med i min historia men jag tror att jag blivit bättre och bättre på att hålla en röd tråd både när jag berättar och när jag svarar på frågor.

Såhär såg det ut när jag var med i Aftonbladet Söndag.

En del av mig blir sugen på att intervjua andra förlossningsskadade och kanske är det något jag ska satsa på, måste bara fundera på om jag har tid eller om jag kanske tar mig vatten över huvudet..  Dessutom är jag ju ingen journalist men jag antar att jag ändå kan skapa något av det jag får ihop av en intervju. Har en liten idé som jag funderat på en längre tid och som kanske skulle kunna sjösättas snart, bara några bitar som saknas som först måste falla på plats. Och sedan det här med tiden, önskar att jag kunde bygga ut dygnet lite för jag tycker inte att 24 timmar räcker till allt jag vill göra!

Hoppas att du har en fin lördag.

KRAM <3