Header Image

Hanna Öhman

Jag heter Hanna Öhman, är förlossningsskadad sedan november 2011 och har 30 operationer i bagaget. Jag är sedan ett antal år tillbaka stomiopererad till följd av komplikationerna jag fick under min förlossning. Efter flera år av längtan ska vi nu äntligen snart få ett syskon till vår Selma ❤️ Jag är en av initiativtagarna till den rikstäckande föreningen Våga Vägra Förlossningsskador och försöker påverka och skapa opinion inom den svenska förlossningsvården. Här delar jag med mig av mitt liv och min vardag som förlossningsskadad, om kampen tillbaka till ett friskt och sunt liv, om mitt familjeliv tillsammans med maken Adam, dottern Selma och graviditeten med Lillebror i magen. Vill du komma i kontakt med mig når du mig via mail till [email protected]

VÅRD UTOMLANDS OCH ANDRA FUNDERINGAR

Publicerad,

Efter gårdagens inlägg om mitt senaste läkarbesök har jag fått flera meddelanden/kommentarer angående möjligheten att söka hjälp utomlands. Ska jag vara ärlig har jag inte kollat upp den möjligheten men det känns absolut nödvändigt att börja fundera på saken nu. Kanske däremot inte börja undersöka det närmare förrän jag vet hur nästa operation går…

Har även från flera håll fått frågan om varför man inte ”bara” tar bort just den delen av tarmen som är skadad. Problemet i mitt fall är att hålet sitter i ändtarmen bara några centimeter från ändtarmens öppning (ja, på ett mindre finkänsligt språk sitter hålet för nära skithålet). Därför kan man inte knipsa bort den delen där hålet sitter, i så fall tror jag att det är hela ändtarmen som ryker. Ändtarmsamputation med andra ord. Kanske är det min sista utväg och detta är något jag måste undersöka längre fram. Det är dock något jag funderat på och jag har faktiskt börjat vänja mig vid tanken 🙂

Det som försvårar mitt ärende är muskulaturen är inblandad samt att hålet inne i tarmen är ovanligt stort i diameter. Då hålet är så stort är det ingen idé att försöka laga hålet med hjälp av en plugg. Hålet ligger som sagt intill (och genom) muskulaturen och muskeln fungerar reflexmässigt, vilket betyder att muskeln rör sig utan att jag kan kontrollera det. Till exempel vid hosta/nysning eller när jag sätter mig ner och ställer mig upp. När muskulaturen rör sig betyder det slitningar i kirurgens lagning och ju mer slitningar desto större risk att lagningen släpper och hålet går upp, därmed en misslyckad operationen. Det är svårt att förklara och jag tror att det är svårt att förstå för den som inte är insatt… Till och med jag som får detta förklarat för mig av specialister har ibland svårt att hänga med trots att det varit en del av mitt liv och min vardag i fem år.

Bild från en operation med plugg, det ser ganska läskigt ut OBS! Patienten på bilden är INTE jag! 

bild2

Med hjälp av analt ultraljud kontrollerar kirurgen hur isättandet av en plugg har gått. OBS! Patienten på bilden är INTE jag!

bild3

Bildkälla till båda bilderna.

Nu ska jag kurera min onda hals med lite te och sedan blir det sängen. Adam är i garaget och skruvar i Petters skoter som han lånat inför helgens första skotercrossträning. Tur att han får låna en maskin eftersom han inte fått sin egen ännu!

Natti natti <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *