Ve och fasa, underlivet ser ut som en urvriden trasa!

Varning för obehagliga bilder

Ni som har följt mig ett tag vet att jag fick en sfinkterruptur vid förlossningen, det innebär att man spricker hela vägen från vaginan till ändtarmsöppningen. Den yttre skadan syddes vid förlossningen och har läkt ihop fint men jag har ett hål en bit upp i tarmen som inte vill läka. Trots otaliga lagningsförsök har inget lyckats och nu sedan en dryg månad tillbaka har jag en tillfällig stomi, detta för att avlasta tarmen. Ett nytt lagningsförsök är planerat och kirurgerna hoppas att tarmen ska ha större chans att läka när den är avlastad med stomi.

Nedan ser ni en bild på sfinkterruptur grad 4, i min journal står: Sfinkterruptur grad 3 och 4.

Bildkälla

Eftersom jag har ett hål i tarmen så läker det som du kanske förstår ut en massa vätska (avföring, var,tarmslem mm) och denna vätska måste ta sig ut ur kroppen för att inte orsaka infektion/blodförgiftning. Jag har vid några tillfällen haft problem med detta, det har kommit så mycket vätska från tarmen att de kirurgiskt gjorda dräneringshålen inte lyckats tömma vätskan i samma takt som det fyllts på med mer vätska. I 4 år har jag levt med dränage, dränage som är placerade lite snett ut åt höger från mellangården och ändtarmsöppningen. Dränagetrådar (seton) som går via tarmen och ut genom dräneringshålet och där är tåtarna knutna samma. Några enstaka tillfällen har jag haft tunn dräneringstråd men det funkade inte speciellt bra så i nästan fyra år har jag haft en ganska tjock, nästan likt en tvättlina, med tjorvar av knutar som gjort det svårt för mig att röra mig. Knutarna tillsammans med all vätska som kommer, har gjort mig skinnflådd från vagina hela vägen bak genom skåran och jag har knappt kunnat gå, sitta eller stå.

Nu ska ni få se en bild på hur det här eländet ser ut i skrivande stund och bilden är tagen så att den är svår att placera, vill inte hänga ut hela underlivet på bloggen som ni förstår! 😉

De gula ”trådarna” är dräneringstrådar som kommer ut genom kirurgiskt gjorda hål i kroppen och sedan till vänster utanför bild går dessa upp i rumpan. Som ni ser är huden uppskuren, detta till följd av att vätskan inte tog sig ut i samma omfattning som det fylldes på från tarmen. De har skurit i vad jag kallar tårtformation och från spetsen på tårtbiten och upp är snittet ca 2,5 cm långt på vardera sida, då kanske du lättare kan förstå hur stort området är.

Den här bilden visar en nyskuren ”tårtbit”. Jag vet inte hur många gånger de har fått skära upp, har tappat räkningen men jag kan lova att det gör ONT! Dessutom tar det sjukt länge att läka ihop.

Även om jag inte riktigt vågar hoppas att Uppsala kan laga min kropp så önskar jag att this is it, samtidigt har jag 19 operationer i bagaget och jag vill inte hopas för mycket ifall det går åt pipsvängen. Jag är försiktig i mina förhoppningar men drömmer om att bli fri från detta eländet.

Kram <3 /Hanna
Follow my blog with Bloglovin