Varje gång jag hör talas om ett barn som skadats under förlossningen kan jag inte låta bli att tänka att vi är så lyckligt lottade då det var JAG och INTE vår dotter som skadades under vår förlossning. Självklart ska man egentligen inte behöva vara tacksam för att man fått skador men jag kan ändå inte hejda den tanken hos mig själv, den sköljer över mig varje gång jag läser, eller hör berättas, om familjer som råkat ut för något så mycket värre än det vi går/gått igenom❤️
En familj som inte bor speciellt långt från lilla Älvsbyn, där jag bor, var inte lika lyckligt lottade som vi. Deras lilla Werner drabbades av akut syrebrist under förlossningen och kämpar sedan 7 månader tillbaka för sitt liv på intensivvårdsavdelningen vid Umeå Universitetssjukhus.
Det finns hjälp att få men hjälpen kostar mycket pengar och därför har familjen startat en insamling, jag delar deras beskrivning av vad som hänt här nedan. Insamlingen har en egen facebooksida, besök gärna den!
HJÄLP VÅR KRIGARE WERNER!
Vår son Werner föddes den 18 augusti 2018. Födelsen blev mycket komplicerad på grund av några allvarliga misstag på sjukhuset. Detta ledde till asfyxi under en längre tidsperiod vilket resulterade i återupplivningsförsök i mer än 25 minuter.
Fem dagar efter hans födelse fick vi det värsta besked en förälder kan få, läkaren sa att Werner är så svårt skadad så han kommer aldrig kunna andas själv och hade ingen hjärnaktivitet. Så vi skulle alltså förbereda oss på att ta farväl av våran son och ta bort respiratorn som höll igång han. Vi fick frågan om vi ville ha ett nöddop innan och det ville vi såklart, det var ju det finaste vi kunde få göra som avsked. Efter dopet så hände de ett mirakel, som i princip aldrig personalen varit med om. Våran son Werner började andas själv i respiratorn och mer och mer hjärnaktivitet kom. Sedan extuberades han och fick CPAP några dagar strax där efter fick han högflödesgrimma.
Många gånger har vi undrat om det var prästen..
Tyvärr började Werner krampa. Men mellan kramperna är han helt med som vilken bebis som helst. Han ger svars leende, kunde äta hela mål i nappflaskan och sög på tutten innan han fick flera kramp mediciner. Så det finns ändå så mycket Werner där. Det viktigaste av allt är alla små framsteg han gör varje dag.
Vi vet inte exakt hur hans hjärnskada kommer att påverka honom i framtiden. Men vi vet att han har epilepsi från asfyxin.
Vi har tillbringat sju månader på sjukhuset med intensivvård tillsammans med Werner och vi vet fortfarande inte hur länge vi blir kvar. När han fick mer krampmedicin påverkades andningen så han har CPAP idag men en läkare har tittat hur han gör framsteg och kommer troligtvis snart börja kunna träna lite utan.
Och som alla andra föräldrar är vi optimistiska och tror att vår sons hälsa kan förbättras med rätt behandling.
Ingen av dessa erbjuds i Sverige och därför har vi börjat leta utomlands för att få det. Men dessa behandlingar är inte billiga och vi behöver ekonomisk hjälp för att täcka kostnaderna. Varenda krona räknas.
Hjälp oss att ge våran krigare till son att få en andra chans.
Vi har bestämt oss för att försöka:
-Hyperbarisk syrgasterapi (HBOT)
-Neuro Feedback
-Stemcellterapi
-TST
Varje öre kommer att gå till Werners behandling och ju tidigare vi kan börja, desto bättre är chanserna för en bra återhämtning. Eventuella medel som blir över kommer självklart att doneras till forskningsprojekt, hjärnfonden. Och därmed komma till nytta för andra.
Tack så mycket
Marielle & Fredrik
Vill du använda Swish så använd Fredriks telefonnummer +46738355175
Senaste kommentarer