Hanna Öhman

Jag älskar att jobba med människor och att dagligen ha ett samspel med andra. Ibland lyckliga människor med ett leende från ena örat till andra men livet ser inte alltid ut så och det förekommer även tuffa stunder, så väl privat som inom arbetslivet, att dela tillsammans med personer man kanske inte känner så bra.

Ta livet som mäklare tillexempel.

Där har man många kunder som är glada och lyckliga, de kanske precis ska skriva under ett kontrakt för bostaden de drömt om eller så kanske det är tillträdesdag och de äntligen ska få flytta in i nya huset.

Sedan finns det dem som nyss har tagit avsked av en nära anhörig och nu ska de sälja huset som de själva vuxit upp i. Det kan vara en känslomässig berg- och dalbana att hantera allt samtidigt som man ska bearbeta och gå igenom alla faser i en sorgeprocess.

Jag har under alla mina år inom arbetslivet träffat människor i olika stadier i livet och jag har haft förmånen att jobba tillsammans med många olika människor.

En av mina superkrafter, kanske till och med en av mina största styrkor, är att jag ofta har jättelätt att knyta band, skapa fötroende och ”läsa av” människor. Jag älskar verkligen känslan att kunna anpassa mig efter varje unik person och tillsammans med den skapa något som blir bra för alla inblandade. Detta gäller både mitt yrkesverksamma liv men även mitt privatliv.

Jag är bra med människor.

Jag är en sådan person som många har lätt för att öppna sig för, antro sig åt. Jag är ofta den vännen man vänder sig till när man behöver vägledning eller kanske en axel att gråta mot. Även den man ringer när man är lycklig och vill dela med sig.

Dock kan ingen klicka med alla och nog händer det att jag träffar människor som inte klickar med mig men jag gör alltid mitt bästa hur situationen än ser ut, vi kan aldrig göra mer än vårt bästa.

Något viktigt att komma ihåg är att aldrig någonsin döma hunden efter håret. Man ska ALLTID ge alla människor en ärlig chans, så har mina föräldrar uppfostrat mig och därför har jag aldrig behövt lära mig detta den hårda vägen utan det har funnits i mina grundväreringar hela livet.

Det gäller, som jag ser det, att leva livet så fördomsfritt som möjligt.

Träffar du en kund som kommer in på kontoret i slitna kläder, trasig jacka och ett par skor som verkar ha gått många mil och sjunger på sista versen. Hur behandlar du henne/honom?

Förhoppningsvis på samma sätt som du behandlar vilken annan kund som helst, bli inte förvånad om det är just den här människan som kan komma att bli din bästa samarbetspartner någonsin. Bli inte förvånad om den här kvinnan eller mannen sitter på resurser du aldrig hade kunnat tro eller kontakter som du aldrig vågat drömma om.

Du kan aldrig veta bara av att kasta en blick på människan, du måste ge personen i fråga en chans och du måste vara intresserad och fördomsfri när du gör det. Att vara dömande och antagande kan vara bland det dummaste man kan göra.