Jag är en 24-årig mamma från en stad i Hallands län. Jag har en sambo och en son som är 8 månader. Min förlossning gick bra, jag blev igångsatt och sydde ”bara” två-tre stygn. Jag var så nöjd och kände mig så trygg med vården i staden där jag bor.
Så blev det dags för efterkontroll…
Efter ca 2 månader var det dags för min efterkontroll hos BM. Hon tog upp frågan om skydd, jag hade fått frågan när jag var gravid i 7:e månaden och sa då till henne att jag INTE ville sätta in något på efterkontrollen. Dels för jag kände att jag ville ha gjort mitt första delmål, det vill säga föda mitt barn och veta att allt gått rätt där, dels för att det är mitt första barn och jag sa att inte kan jag veta om jag kan göra det på plats kanske jag får ett gnälligt barn.
Den här kvinnan fortsatte tjata om hur bra det är att skydda sig.
’”Du vill väl inte bli gravid nu direkt”
Som om det vore hennes bekymmer?! Hon vände sig till och med mot sambon och sa
”Det gynnar ju dig”
Nä usch, det var hemskt, den här kvinnan hade bestämt sig för att en spiral skulle sättas denna dag och så blev det också. Det gjorde väldigt ont och sambon sa att det var mycket blod men det är vanligt att det blir så enligt henne. När jag skulle ställa mig upp kände jag ett hugg vid buken. Jag la mig på sängen i rummet och låg där i 10 minuter, kände mig svimfärdig och det började spänna i nacken och slå lock för öronen. Jag fick lite vatten av BM. Jag hade så ont att knäppa byxorna kunde jag glömma, jag blev hänvisad till ett annat rum där jag kunde ligga och vila en stund. Låg där 15-20 minuter till slut sa sambon att det kanske är bättre att åka hem och ta lite smärtstillande så kanske det skulle bli bättre.
Stolt mamma som tog en bild på pluttis innan vi skulle iväg och träffa BM för att PRATA om förlossningen men utfallet blev ett annat.
På hemmaplan med enorm smärta.
Sagt och gjort. Vi kom hem och jag fick te med mackor och tog Ipren med två Alvedon. Det blev lite bättre men så fort smärtlindringen släppte kom den huggande hemska smärtan tillbaka. Detta höll på i 4 dagar. När huggen kom blev jag som paralyserad, vågade inte röra på mig och jag bara stod där och grät. När jag gick på toa tog det 5 minuter att komma upp och samma sak när jag stod i böjd ställning och grät så ont jag hade. Andra natten hade jag precis ammat min son och han sov i vaggan i vardagsrummet, sambon satte precis på en film men jag var såå trött så jag valde att sova i soffan. Någon timme senare väckte sambon mig eftersom min son hade vaknat och skulle ha mat men jag hade så hemsk frossa. Jag kom inte upp utan bara grät, ammade snabbt och låg sedan där och mådde hemskt. Sambon kom med ullstrumpor, filt och täcke men jag frös ändå. Tillslut hade jag lyckats somna men när jag återigen vaknade så var jag genomsvettig och så varm.
Tog tempen den låg på 38.3 ringde till 1177 dom tyckte jag skulle åka in men jag hade inte lust att dra med mig min två månader gamla bebis i onödan så jag tog smärtstillande och sa att jag ville avvakta och se om febern skulle lägga sig. Någon timme senare tog jag tempen igen, då var den 38.9 så då åkte vi in till akuten. Där fick vi vänta 2-3 timmar eftersom gynläkaren hade mycket att göra men ville ändå undersöka mig. Dock valde jag att åka hem då jag tyckte synd om min bebis och vi bor endast 5 minuter från sjukhuset. De bad mig att komma dagen efter vid 17 då det skulle vara lugnare. När jag åkte in nästa dag hade jag haft ont i 4 dagar MER ont än vid min förlossning!
- Andra delen av Mimmis berättelse hittar du HÄR.
Senaste kommentarer