Hanna Öhman

DET SÅRAR MIG NÄR…

Jag har alltid varit en väldigt social person som ”behöver” socialt umgänge, jag mår bra av att umgås med andra människor. Samtidigt behöver jag ensamtid i lugn och ro. Jag älskar till exempel att gå ut på promenad i min ensamhet, gärna efter skogsvägar vid mitt föräldrahem. Jag har alltid levt ett hektiskt liv med vänner och jobb och försökt hitta någon form av balans däremellan. Älskar att vara bland folk och umgås med nya människor.

På senare år har dock den biten ändrats lite. Jag finner ibland att jag drar mig för att delta i sammanhang där det är mycket folk. Älvsbyn är ett litet samhälle och jag vet att folk har åsikter om mig och det jag gör. Jag vet att alla inte tycker att det jag gör är positivt och jag vet också att om alkohol är inblandat så kommer ofta sådant upp till ytan. Inte för att jag inte kan eller vill ta kritik men bara för att jag är offentlig med mycket så betyder det inte att människor ska ta sig frihet att trycka ner mig (de som anser att jag gör bäst i att hålla käft). Många är positiva och uppmuntrande, vilket är fantastiskt! Men det finns alltid de som tycker att bara för att jag är offentlig kan jag tåla att höra allt om deras åsikter. Alla har rätt att tycka vad de tycka vill men jag väljer oftast att inte utsätta mig för situationer där jag vet att det kan bli ”smutsigt”. Det känns inte värt det.

Tråkigt på ett sätt att det blivit som det blivit men jag känner heller inte att jag saknar något. Jag har min familj och omger mig med de människor som betyder något för mig. Människor jag tycker om och ställer upp för på samma sätt som de förhoppningsvis ställer upp på mig. Jag funderar alltid både en och två gånger innan jag bestämmer mig för att delta i ”aktiviteter” med mycket folk där det serveras alkohol, mycket för att det faktiskt sårar mig när andra tror att de kan säga vad som helst till mig.

Så kommer de där tillfällena när någon stannar mig på ICA och säger att de läser bloggen och stöttar/hejar på mig. Sådana gånger blir jag dels generad och ödmjuk men även så glad att jag kan nå ut och dessutom få positiv respons! Världen blir så mycket bättre och roligare med kärlek och vid sådana tillfällen känner jag mig obeskrivligt glad.

Vad jag egentligen vill ha sagt är att mycket i livet förändras när man väljer att vara offentlig och allt är inte positivt. Så, innan du kommenterar andras val i livet, fundera på om du verkligen behöver ösa ur dig skiten eller om det kan vara bättre att lämna vissa saker osagda… ❤

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lina

    Förstår verkligen inte hur NÅGON kan tycka att det finns något negativt med att vara öppen med förlossningsskador! Allt du gör och det du lyfter är viktigt för varje kvinna som ska föda barn. Det kallas okunskap och idioti! Stå på dig, Hanna ❤️

    1. Hanna Öhman - Mitt liv som förlossningsskadad

      Tack ❤️ Det är underligt egentligen hur det kan röra upp så mycket känslor och det underliga är att det verkar vara karlar dom stör sig mest. En kan ju tycka att de borde stötta istället för sanningen är ju den att även de påverkas av trasiga underliv. Lever man med en kvinna som skadats påverkar det kanske samlivet så jag tycker ju att karlarna borde stå upp för sina kvinnor, döttrar, systrar!

  2. Veronica

    Jag tycker du är fantastisk stark, och du har hjälpt mig så mycket! Jag får sån styrka från dig och din blogg. Sen stöttar jag dig helt i att du inte alltid vill vara bland massa folk, finns ingen anledning till att de personerna ska ösa sin negativa energi över dig. Absolut inte! Livet är för kort för att ta emot andras negativa energi 🙂 Kram från Norrlandstjej

  3. Mia

    Jag förstår verkligen inte varför folk skriker så högt om ”rätten” att säga sin åsikt när den åsikten sårar/sänker den som får höra den. Man måste inte säga vad man tycker om allt hela tiden och är det nåt som sårar andra så tycker jag faktiskt att man kan knipa igen och hålla åsikten för sig själv! Konstruktiv kritik kan ju vara jättebra ibland men allt beror ju på hur man framför det också?
    Jag tycker iaf att du gör ett fantastiskt bra jobb och framför allt VIKTIGT jobb för alla oss tjejer! Blir man skrämd av berättelserna så kan man ju bara låta bli att lyssna helt enkelt ?

    1. Hanna Öhman - Mitt liv som förlossningsskadad

      Vissa tycker väl att om man väljer att vara öppen så får man tåla snacket. Ja konstruktiv kritik är alltid välkommen men nu var det inte sådan jag tänkte på just i det här fallet utan snarare elaka kommentarer som inte är konstruktiva utan tätt igenom elaka.. konstruktiv kritik tror jag däremot att man behöver för att växa och det gäller både på det personliga planet såväl som arbetsliv 🙂
      Tack ❤️

stats