Hanna Öhman

Den som ”känner” mig genom bloggen har säkert bildat sig en uppfattning om hur jag är som person och jag tänker att Blogg-Hanna kanske inte stämmer helt överens med ”verkliga-Hanna”.

Jag tror att Blogg-Hanna oftast upplevs som ganska positiv och jag vill tro att Verkliga-Hanna är det, även om jag säkert i vissa situationer kan upplevas som ”negativ”  eller tråkig då jag kanske inte alltid kan göra saker som jag egentligen vill göra. Jag vill också tro att jag, både i bloggen och privat, upplevs som prestigelös och ödmjuk. Och intresserad av andra människor. Förutom min egen öppenhet med allt jag gått/går igenom är iallafall mitt mål att vara precis som jag beskriver ovan.

Men något som kanske inte skiner igenom i bloggen är till exempel min envishet, jag är nämligen lite smålik en åsna på den fronten. Nästan sådär att det kan upplevas a bit too much… Jag försöker tänka på saken och bättra mig men det är inte alltid det fungerar, haha.

Jag har lättare för att fatta stora beslut än små vardagsbeslut som till exempel vad jag ska välja från en meny på restaurang eller vilken färg jag ska välja när jag köper nya byxor. Jag är nog en rätt besvärlig kund och det händer ibland att jag får en släng av ångest och byter en produkt. Till exempel när jag köpte mina nya skoterkläder här om dagen, först funderade jag lääänge på rosa eller blå byxor och nu är jag nojig att jag kanske skulle köpt jackan en storlek större så jag rymmer ordentligt med kläder under! När det kommer till andra sorters beslut, ja då kan jag hugga direkt och bestämma mig pronto. Som exempelvis när vi sålde huset pang bom. En kan ju nästan tycka att det borde vara tvärt om!

En annan sak med mig är att jag är väldigt känslosam, ibland så till den grad att det blir besvärande (för mig själv alltså). Det är som att jag har känslorna utanpå kroppen och jag kan helt enkelt inte styra/kontrollera dem. Jag har lättare till tårar än till ilska men blir jag arg har jag väldigt kort stubin. Jag är nog kanske inte så lätt att leva med eftersom jag kan gå från asgarv till tårar och sedan ilska inom loppet av några sekunder 🙂 Vad gäller det här med lätt till tårar har jag faktiskt funderat på att söka hjälp för det, jag kan ibland under vissa samtal känna hur ögonen tåras utan att jag egentligen har en aning om varför. Jag menar, det behöver inte vara något ledsamt eller ens känslosamt så blir det blött i ögat. Någon som upplevt likande? Vad kan man göra åt saken?