INTE ETT ELÄNDIGT LIV

Att leva med stomipåse på magen är definitivt en förändring, för min egen del mestadels till det bättre. Jag har accepterat min påse och jag känner mig oftast inte besvärad eller begränsad av den. Jag har valt att visa mig i bikini med påsen på frihäng och jag skuttar runt på stranden precis lika obehindrat som före påsens tid. Däremot väljer jag gärna en mörk påse eftersom det känns ”snyggare”, typ den lilla svarta men i påsformat istället för klänning.

De få gånger jag kan känna en viss oro är inför nya situation, som till exempel just nu när jag är ny på jobbet. Det är inte alltid så skojsigt när stomin (eller Märta som jag brukar kalla den) bestämmer sig för att börja puffa gaser mitt i ett möte. Eftersom påsen är försedd med kolfilter kommer det inga dofter men däremot kan gaserna vara ljudliga, ibland väldigt högljudda. Då kan det kännas aningen besvärande men jag tycker nog ändå att det oftast brukar gå ganska bra. Snacka om ofrivillig/oplanerad isbrytare, haha.

Läste ikväll en så bra artikel i Expressen om hur många människor har åsikter/fördomar om stomi men att väldigt få faktiskt vet hur det är att leva med påse på magen. Att det är en förolämpning att kalla ett liv med stomipåse för eländigt. Att vissa beklagar och tycker synd om stomibäraren och andra visar total avsky. Just den biten med avsky, den är ju så förbannat gammalmodig och urbota dum. Det finns inget äckligt med min påse och den personen som tar sig friheten att ösa dynga över en stomiopererad människa borde få stryk. Man gör inte så. Punkt.

Själv har jag väl mest träffat människor som är peppande och supportar min öppenhet med påsen, en och annan är kanske beklagande men när jag berättat hur allt fungerar så brukar jag kunna vända deras tankar och få dem att förstå att det inte är så dumt. Som i mitt fall där jag idag slipper leva med risken att skita på mig, då känns det alla gånger bättre med en stomipåse. Jag har nog heller aldrig stött på öppen avsky, visst har jag fått långa blickar, en del pekande fingrar och viskningar men aldrig några elaka ord direkt till mig. Och jag vet inte hur jag skulle hantera en sådan situation men jag hoppas att jag skulle finna mig och kunna komma med något bra svar.

Du kan ju ta några minuter till att fundera på hur du, om du var stomiopererad, skulle uppleva/hantera en situation där du till exempel sitter i samtal tillsammans med nya bekantskaper och plötsligt lägger din stomi veckans brakfis. Vad gör du? 🙂