Känslan när man hittar någon att prata med

Någon som förstår

Jag har en del kompisar som jag pratar mycket med om hur jag mår och allt som jag går igenom. Jag vänder mig framförallt till min mamma och min storasyster men utöver familjen så är det främst ”Tant P” som får stå ut med mina samtal, hon fungerar lite som en egen privat kurator. Hon blir aldrig less på mig och hon lyssnar när jag berättar. Hon gråter tillsammans med mig samtidigt som hon är en klippa att luta sig mot.

Även om jag har flera vänner som jag pratar med så vet jag att det är svårt att förstå, har du inte varit där och levt med smärtan, oron, ångesten mm så kan du inte sätta dig in i hur det är.

Därför känns det underbart att jag har hittat den här kvinnan som egentligen heter något annat men vi kan kalla henne Patricia. Hon har en skada som väldigt mycket liknar min. Hon är stomiopererad och hon går igenom ganska precis det jag själv går igenom. Hon opererades i Uppsala strax efter att jag opererades i Uppsala och hon har också många operationer i bagaget. Vi bor många mil ifrån varandra men vi tänker i samma banor och lever med samma konstanta smärta och liknande komplikationer. Att prata med någon som just nu befinner sig i samma situation som jag själv, någon som förstår och någon som vet vad allt innebär och vilka uppoffringar man måste göra.

Det är en stor lättnad att kunna dela tankar och funderingar med henne och jag är så glad att vi hittat varandra!