KVINNOR BORDE UPPMUNTRA ANDRA KVINNOR ATT VARA PÅLÄSTA!
Jag tycker att jag titt som tätt trillar över blogginlägg med information från nyförlösta kvinnor till gravida kvinnor.
Information om vad man behöver och kanske inte behöver veta inför förlossningen.
Jag vet inte egentligen vad jag tycker om detta. Jag har berört ämnet flera gånger men då har jag väl kanske framförallt fokuserat på den information som gravida kvinnor får (eller inte får) från vården. Läs mer om detta bland annat HÄR , HÄR och HÄR.
Nu handlar det om kvinnor som själva fött barn som vill dela med sig, som vill inspirera andra födande kvinnor till att tänka positivt och lita på sin egen kropp. Vilket i och för sig är jättebra om man gör det på ett ”bra” sätt…
Däremot blir jag lite orolig när den här informationen känns aningen rosaskimrande och kanske nästintill bristfällig. Information lämnad av någon som haft en komplikationsfri förlossning. Visst, jag är inte barnmorska eller förlossningsläkare, så jag ska heller inte informera om hur en förlossning går till och vad du ska förbereda dig på.
Men vad jag däremot kan säga är att den kvinna som läst att man inte behöver vara särskilt påläst utan bara ska lita på kroppen eftersom den instinktivt vet vad den ska göra, den kvinnan kommer att vara helt nollställd och utan självförtroende OM hon skulle råka ut för en tuffare förlossning med någon form av komplikation.
Jag förstår inte hur man kan uppmana andra gravida att inte läsa på så noga, det övergår mitt förstånd!
Minuterna efter en sfinkterruptur grad 3 och 4.
Det är självklart upp till var och en hur informerad man vill vara. Om man vill googla och läsa på. Om man vill vara medveten om förlossningsskador eller om man vill leva i en bubbla lyckligt ovetande om vad som kan hända.
Kvinnor borde väl ändå uppmuntra andra kvinnor att läsa på och vara informerade.
På så sätt kan man ställa högre krav på uppföljning och eftervård OM olyckan skulle vara framme och underlivet brister eller något annat händer under förlossningen. Även om min förlossning var det absolut häftigaste jag någonsin varit med om, så har den samtidigt påverkat mitt liv i allra högsta grad och jag vet att jag är långt ifrån ensam.
I en hemlig grupp på facebook finns vi nämligen, vi som lever med komplikationer till följd av våra förlossningar. Sanningen är den att vi är många. SKRÄMMANDE MÅNGA. Det är dessutom lika skrämmande att så många fått kämpa i så många år för att få hjälp.
Jag tycker att det är dags att kasta rädslan för att sprida förlossningsskräck långt åt fanders, det är dags att VÅGA berätta att det kan uppstå komplikationer! Det är dags att även storbloggarna vågar berätta om annat än rosaskimrande pluttigullgull.
Jag håller med dig om att information är viktig! Jag väntar mitt första barn och är beräknad i mitten av nästa månad och är med i en fb-grupp där någon lade ut en artikel om en kvinna som fått en förlossningsskada. Kommentarerna var fulla med meningar som ”sånt borde du inte lägga upp här, :24 kan skrämma folk, ta bort det, onödigt att oroa i onödan” osv.. vilket jag reagerade på! Information är makt och har man kunskap om vad som KAN hända så står man på sig mer för att få hjälp (vilket tyvärr är ett måste många gånger). Jag har följt dig ett tag nu och jag blir inspirerad till att vara mer påläst och du är stark!
Hej Emmelie och tack för dina ord! Det är alltid spännande att höra vad gravida kvinnor tycker om saken. Jag vet att de flesta av oss som har en förlossningsskada tycker att det borde informeras bättre men däremot är det inte så ofta gravida kvinnor kommenterar.
Skönt att höra att jag inte skrämmer dig. Det är ju nämligen inte min tanke alls. Jag får ganska ofta mail av kvinnor som nyligt blivit skadade och sedan googlar de förlossningsskador och hamnar då här hos mig på bloggen, sedan mailar de mig med frågor och funderingar och förhoppningsvis kan jag peka i rätt riktigt även om jag inte direkt kan hjälpa dem. Förhoppningsvis kan jag också inspirera dem att söka hjälp och kanske få dem att tänka positivt och känna hopp 🙂
Håller helt och hållet med dig! Tycker alltid att allt ska verka så himla bra med allt som har med graviditet och förlossning att göra. Även på mvc undanhåller dem information. Frågade min bm många gånger om komplikationer osv. Hon svarade alltid undvikande att det nästan aldrig händer och att om det skulle hända så syr den ihop det så bra. Ingen vill prata om detta. Inte ens jättenära vänner som har drabbats. Detta har jag dock fått veta långt i efterhand för att de går och bär på bördan ensamma. Kvinnor vågar inte söka vård eller berätta för att de skäms eller så söker de vård och får ofta inte den hjälp det behöve. Jag tycker det är helt bedrövligt. Har även vänner som är förstföderskor och inte alls pålästa om förlossning eller vad som kan hända. De vet inte vad inkontinens, framfall eller sfinkterruptur är för något när de rullar in på förlossningssalen. Blir så irriterad på att information ska undanhållas när det gäller kvinnohälsa. Man har rätt att få veta. Kejsarsnitt får man veta alla komplikationer och lite till om. Men vaginala förlossningar glorifieras. Många kvinnor lider i det tysta. Är verkligen imponerad över dig och att du vågar berätta om din historia!
Ja visst känns det lite så, ingen vågar dela med sig av något negativt för vi ska alltid vara så förbaskat peppande och liksom: Heja dig, det kommer gå såååå BRA, inget att vara orolig över!!
På ett sätt stödjer jag det, att peppa kvinnan och få henne på bra tankar…MEN det är samtidigt även jätteviktig att informera om att saker kan hända. Att det inte är normalt med enorm smärta månader efter förlossningen. Att man kan få hjälp med inkontinens och att det finns tecken man bör vara uppmärksam på (med mera med mera).
När jag har bekanta som ska föda första barnet är jag ganska försiktig med vad jag säger om hon inte frågar, är det däremot någon nära vän så frågar jag henne om hon vill ha mina tips och råd eller om hon hellre är utan. Jag vill inte tvinga på någon den information jag sitter på men jag erbjuder gärna min historia till den som vill lyssna.
När jag berättar är jag även noga med att peppa henne och försöka se till att hon inte blir uppskrämd, jag försöker istället få henne att känna sig fylld av kunskap och ett ”jävlar anamma” så att hon ska våga ställa krav.
Tack för dina fina ord 🙂 Kram