Header Image

Hanna Öhman

Jag heter Hanna Öhman, är förlossningsskadad sedan november 2011 och har 30 operationer i bagaget. Jag är sedan ett antal år tillbaka stomiopererad till följd av komplikationerna jag fick under min förlossning. Efter flera år av längtan ska vi nu äntligen snart få ett syskon till vår Selma ❤️ Jag är en av initiativtagarna till den rikstäckande föreningen Våga Vägra Förlossningsskador och försöker påverka och skapa opinion inom den svenska förlossningsvården. Här delar jag med mig av mitt liv och min vardag som förlossningsskadad, om kampen tillbaka till ett friskt och sunt liv, om mitt familjeliv tillsammans med maken Adam, dottern Selma och graviditeten med Lillebror i magen. Vill du komma i kontakt med mig når du mig via mail till [email protected]

MED ETT LEENDE FRÅN ÖRA TILL ÖRA

Publicerad,

Vilken dag!

Som jag berättade tidigare hade vi kalas för Selma redan igår, först barnkalas och sedan ”vuxenkalas” för släkten. Det blev en sen kväll och lillgumman var ganska trött i morse. Hon har varit hängig och ”halvgnällig” hela dagen. Hostar och snorar. Jag tycker att hon låter aningen tungandad också och nu ikväll var hon inte alls fräsch. Misstänker att det kan bli vab för mig i början av veckan.

Trots att Selma var hängig ville hon till Tvärån för att ta ut miniskotern på en sväng och leendet gick från öra till öra. När vi kom hem facetimeade vi med Elina och hon lovade att hon ska ”träna” med Selma på en liten bana till jul när hon kommer hem från USA. Elina är, för dig som inte vet, en av världens främsta skotercrossförare på damsidan och tillbringar hela vintern i USA där hon livnär sig på just skotercrossen. Förutom att vara awesome på skoter är hon även kusin med Adam och en storfavorit här hemma där hon har namnet Tant Niiiina 🙂

Paus i körningen, spanar ut mot skoterbanan 🙂

image

Elina när hon vunnit World Championship. Foto av:FotoBlindimage

Jag tycker att det känns jättekul att ge Selma en miniskoter och jag tycker även det är kul att hon vill köra. Själv var jag fyra år när jag fick min första fyrhjuling och runt sex år när jag fick min första cross. Jag har själv växt upp med motorfordon men jag har aldrig tävlat och för mig känns det viktigt att hon själv får bestämma så att hon inte tvingas in i något tävlande om hon inte vill. Däremot vet jag att skotercross är en farlig sport och även om det är kul att hon nu kör miniskoter vet jag inte om jag vill att hon ska börja tävla när hon blir större. Det skulle kännas väldigt jobbigt i mammahjärtat! Men… blir det nu på det sättet så antar jag att jag helt enkelt får acceptera hennes vilja.

Nåja, ingen idé att grotta ner sig i sådana funderingar nu. Det är flera år kvar till den dagen det eventuellt kan hända 🙂

Hoppas du haft en fin helg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *