Header Image

Hanna Öhman

Jag heter Hanna Öhman, är förlossningsskadad sedan november 2011 och har 30 operationer i bagaget. Jag är sedan ett antal år tillbaka stomiopererad till följd av komplikationerna jag fick under min förlossning. Efter flera år av längtan ska vi nu äntligen snart få ett syskon till vår Selma ❤️ Jag är en av initiativtagarna till den rikstäckande föreningen Våga Vägra Förlossningsskador och försöker påverka och skapa opinion inom den svenska förlossningsvården. Här delar jag med mig av mitt liv och min vardag som förlossningsskadad, om kampen tillbaka till ett friskt och sunt liv, om mitt familjeliv tillsammans med maken Adam, dottern Selma och graviditeten med Lillebror i magen. Vill du komma i kontakt med mig når du mig via mail till [email protected]

UNDERSÖKNING AV UNDERREDET

Publicerad,

I onsdags var jag som du vet till Piteå på magnetröntgen, vilket är en halvläskig upplevelse då man åker in i ett trångt utrymme (det gick helt okej för mig).

I fredags fick jag en kallelse till Uppsala.

Pulsen steg snabbt när jag sprättade kuvertet men det var inte någon kallelse till operation… Det var en kallelse till rektoskopi.

Jag ska ringa i morgon och höra om det blivit någon miss eller om jag faktiskt måste åka de cirka 100 mil till Uppsala endast för en rektoskopi. Det är alltså en undersökning av de nedre (bakre) regionerna som går väldigt fort. Jag tror att själva undersökningen bara tar några minuter, max en kvart. Har aldrig tagit tid men det brukar inte dra ut på tiden.

image

Trodde inte att jag skulle behöva göra det nu när jag gjort en MR men jag antar att de vill vara på den säkra sidan och köra alla undersökningar de kan innan de bestämmer nästa operationsform. Dessutom kanske jag får möjlighet att samtala med min kirurg om bilderna från MR och om vad han tror att de kommer göra nästa operation.

Jag börjar mer och mer misstänka att det inte blir op förrän efter jul, säkert när Adam har som mest med skotersäsogen… men men, det får gå det också 🙂

Har du gjort en rektoskopi någon gång eller vet hur det går till? Själv har jag tappat räkningen på hur många gånger jag varit med om liknande undersökningar. I början upplevde jag det som väldigt otäckt, bara själva känslan av vilket område som skulle undersökas. Idag är jag så van att jag inte reagerar speciellt mycket på det längre. Underligt hur man vänjer sig med obehagliga undersökningar!

image

2 Kommentarer

  1. Hej Hanna! Tack för en bra blogg och för att du kämpar för oss med förlossningsskador. Det måste vara tufft att behöva resa så långt för undersökningar. Hoppas att du får vettigt svar imorgon ang rektoskopi. Tänker att det vore bra om den som ska planera för din operation i Uppsala kanske också är den som gör undersökningen. Men tänk om tekniken var bättre så att data kunde överföras direkt från ett sjukhus till ett annat. Tänk om du kunde göra en rektoskopi hos din närmaste läkare och specialister i annat landsting skulle kunna se på sin skärm. Tänk att det var denna veckan första gången någonsin som en remiss skickades elektroniskt istället för FAX i Sverige!?!

    • Tack ❤️
      Ja visst är det lite underligt med tanke på i vilken hastighet elektroniken utvecklas!
      Jag måste till Uppsala just för att det är specialisten som ska operera mig som även gör undersökningen. Könns värt att åka dit bara för den saken men oj så smidigt det hade varit om de kunde göra det i Luleå och att specialisten i Uppsala tittar på en skärm! Där har du verkligen en kanonidé 🙂

Lämna ett svar till Hanna Öhman - Mitt liv som förlossningsskadad Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *