VAD HADE DU ÖNSKAT INFO OM?
Om du tänker tillbaka till din första graviditet och förlossning.
Var det något speciellt du reagerade på och liksom önskade att du fått information om, som till exempel de ûbersexiga nättrosorna eller avslaget, eller kanske den degigt dallriga post partum-magen..
Jag själv hade väldigt många vänner som fött barn så jag fick minsann höra en hel del.
Du vet när man sitter på en fest med sina tjejkompisar och man är den enda som inte har barn. Gaaaah, kan vi (ni) för bövelen prata om något annat än förlossningar, vaccinationernas vara eller icke vara, mjölkstockning och just det, ytterligare förlossningsrelaterade ämnen! I efterhand, när jag väl var där själv, då var jag i hemlighet tacksam för all info jag motvilligt tvingades ta del av under de där sammankomsterna som ägde rum långt innan jag själv hade en tanke på bebisar.
Nu är det länge sedan jag var gravid men jag kommer ihåg att jag hade önskat information om vad man kan vänta sig efter en förlossning och vad som inte är att anses ”normalt”. Då menar jag inte direkt information om komplikationer i förlossningssalen utan snarare ett litet informationshäfte om allt som händer med kroppen under och efter förlossningen. Mycket information fick vi under föräldrautbildningen men det var fortfarande en del saker som man liksom aldrig informerades om. Inte från vårdens sida iallafall och alla har ju inte vänner som kan fylla på med information.
Nu vill jag höra om det var något speciellt du själv såhär i efterhand önskat att du vetat mer om. Kom igen, hit me med dina bästa tips!
KRAM
Jag hade önskat mer info generellt och mer info om fördelar med kejsarsnitt och om jag ska vara ärlig – större möjlighet att påverka villkoren för min förlossning. Båda mina döttrar är födda med akuta kejsarsnitt efter förlossningar som gått snett och i efterhand är jag glad för det – men informationen om kejsarsnitt innan var verkligen dålig. Inför andra barnet var alla vårdkontakter inriktade på att jag skulle föda vaginalt trots traumatisk första förlossning. Jag ville också prova det, men var rädd och osäker. Och jag upplevde att personalen förskönade ”vanliga förlossningar” och målade skräckbilder av kejsarsnitt. Infobladet jag fick inför var skrattretande och tydligt inriktat på att kejsarsnitt var dåligt. (Antal kejsarsnitt verkar också användas som en indikator på kvaliteten på förlossningsvården, kan vara en anledning att många sjukhus pushar för det alternativet). I efterhand är jag glad att det blev kejsarsnitt – inga komplikationer, på benen bara timmar efteråt och helt intakt underliv. Att intakt underliv är en fördel med kejsarsnitt nämndes inte ens i infobladet. Motsvarande ingrepp på en man hade definitivt berört sexuell kapacitet osv. Risken för syrebrist för barnet är också mindre. Jag hade gärna fött vaginalt om möjligt, men efter två havererade förlossningar är jag glad att jag och mina döttrar mår bra, är friska och intakta.
Heja dig för att du kämpar!
Ja visst är det förbenat underligt att det finns så mycket info om komplikationer vid snitt och att snitt målas upp som så mycket sämre. Sedan får man såklart ta alla olika situationer i beaktande men det är skandal att man inte får all info om fördelar/nackdelar/risker vad gäller båda förlossningssätten.
Något mer specifikt du skulle vilja ha i en eventuell informationsfolder? 🙂 Kram
Även om jag läste allt jag kom över inför min första förlossning så fick jag väldigt lite information om vad som faktiskt hände med kroppen efteråt. Synd eftersom precis som du skrivit att är du vuxen nog att skaffa barn så bör du få reda på vad som faktiskt kan hända. Själv lärde jag mig ett nytt ord, sfinkterruptur. Oj vad jag kände (känner till viss del???? fortfarande) skam och misslyckande. Dessutom hade jag aldrig hört att någon råkat ut för det. Så mer information om vad som kan hända och hur dessa skador och problem tas om hand efterlyser jag.
Jah förstår dig precis, jag kände nämligen exakt likadant ❤️
Jag önskar att jag hade fått veta innan att man kunde få förlossningsdepression och vad det innebär. Att gå runt och inte förstå varför man inte kände den där lyckan som alla pratade om. Att känna sig som världens mest misslyckade mamma för att man inte kände så just då. Den känslan önskar jag ingen
❤️ Du är inte ensam, jag har kommit i kontakt med så många som beskriver just detta. Har du lyssnat på min podd och avsnittet med Hannah Grahnsson? Där pratar vi om hennes förlossningsdepression. Kram ❤️
Information om hur mycket en vaginal förlossning kan ställa till det och hur vanligt det faktiskt är och att alla inte alls blir lagade.
I en avhandling av Eva Uustal står det att 15% av vaginalt förlösta kvinnor behöver använda tumtricket.
Eller hur stor riskökningen är för inkontinens? Både för ett och två.
Varför får man innan förlossning ingen info om riskerna för bestående men? Det blir liksom inte mindre skam kring bäckenbottendysfunktion med denna j***a tystnadskultur, att inte ens sjukvården talar om det.
Och hur stora är riskerna med kejsarsnitt? Jag tvivlar på att de hade praktiserats om de gav 15% risk för framtida funktionsvariation?
Huvudet på spiken!
Spot on.
Ja, en bibba med statistik jämförande komplikationer efter vaginal förlossning vs. planerat kejsarsnitt hade jag velat ha. Inte en klapp på huvudet och ”det är så ovanligt med skador och kirurgerna är ju så duktiga, om du är såå rädd kan vi ju hjälpa dig bearbeta med ett Aurorasamtal.”
Skulle vi på Aurora muntligen bearbeta bort det faktum att vaginala förlossningar ger ökad risk för bäckenbottendysfunktion? Att anses vara beslutskompetent även som gravid kvinna vore trevligt.
Jag inser såklart att både planerat kejsarsnitt och graviditeten i sig har sina risker, den stora grejen för mig är att jag upplever att jag blev lurad och att min autonomi berövades mig.
Kanske borde information om riskerna komma riktigt tidigt i graviditeten när man har möjlighet att välja om man vill fullfölja eller ej, typ vid inskrivningssamtalet hos Kvinnohälsovården? Jag hade inte avbrutit graviditeten även med info men det hade känts så bra att gå in i den med korten på bordet, att få bestämma själv vilja risker jag vill utsätta mig för.
Förlåt att jag spammar, jag har bara tänkt på det här en del och det är skönt att sätta sina tankar på pränt.
Be inte om förlåtelse utan fortsätt skriva så mycket du bara orkar 🙂
Jag hade önskat mer information om olika typer av bristningar och komplikationer före förlossningen, inte efter. Fick en grad 3, och minns att på informationen innan sa dom nåt i stil med att ”några få går sönder men det är så få och nu ska vi prata om det vanliga när allt går bra”. Ja men hallå, nu råkade det hända mig, och tack för att ni förstärkte känslan ännu mer av att ”varför kan inte jag föda barn som alla andra utan att spricka?” Nu upplevde jag att allt kom som ett enda stort känslokaos, ta hand om bebis och komma igång med amning samtidigt som underlivet gjorde så ont att man inte kunde sitta ner och NU kom informationen om ev. komplikationer, som då också skulle tas in och bearbetas. Jaha, innebär det här att jag inte kommer kunna hålla tätt? Hur kommer det kännas o ha sex igen? Osv osv. Även om det kanske är svårt att säga något generellt hade jag också önskat tydlig information om vad som är normalt/inte normalt i läkningsprocessen och även tydlig information om var man ska vända sig för att få hjälp.
Tack för att du delar med dig av din resa, önskar så att allt gått vägen för dig den här gången!
Tack för att du tog dig tid att skriva ❤️
Jag önskar att jag dels hade fått information om att alla kvinnor faktiskt inte kan genomföra en vaginal förlossning men även att akuta kejsarsnitt kan leda till svåra vaginala bristningar. Vid min andra förlossning brast livmodern ända ner i förlossningskanalen och jag fick sedan information att jag hade så allvarliga bristningar att en tredje graviditet skulle vara farlig och behövde övervakas av specialistmödravård. Om jag vetat det jag vet nu hade jag aldrig pushat mig själv att ligga över 40 timmar med svåra och ineffektiva värkar.
Du är modig och en förebild!
Jag kan visst inte sluta skriva… 🙂
En annan vinst med information innan förlossning vore att alla föräldrar skulle veta hur läget ligger. Att förlossningsskadade
när de berättar om sina upplevelser och problem kanske skulle slippa de tefatsstora ögonen hos de föräldrar som klarat sig bättre. Jag har själv inte varit på några föräldraträffar men läst alldeles för många berättelser från nyblivna mammor som lämnat dessa ej stärkta utan kännande sig ännu mer avvikande.
Jag hade önskat mycket mer info då jag hade förlossningsskräck och det jag fruktade mest hände – grad 4 och komplikationer efteråt. Hade ingen aning om att det var vanligt – tvärt om! Varför får man inte denna info? Samt att efteråt berättar de inte var exakt man gick sönder utan det har man fått reda på pga att det gått fel. Mer info över lag! Mer stöd efteråt också!
Ja det var ganska precis så för min egen del också. Jag hade aldrig hört talas om sfinkterruptur innan jag själv drabbades. Kram <3
Vilket initiativ!!
Att amning inte fungerar av sig själv. Det krävs sådant jävla slit! Speciellt utan stöd från barnmorskor, eller andra som vill att ska kunna amma.
Att graviditeten och förlossningen samt att bli mamma nollställa din existens. Nu kommer helt andra saker vara viktiga! En djupdykning!
Samtidigt måste du vara stark i dej själv för när du känner att något är fel så är det oftast det och då måste du bli tagen på allvar. Allt i från förlossningsmetod, barnet, din kropp efteråt.
Viktigast av allt, ditt liv kommer skakas om men liksom att prydnader med glitter i vatten kommer allt glitter och stoff till sist singlas på plats. Du kommer hitta dig själv igen när du blir hörd och förstådd.
<3 Tack för att du hjälper oss 🙂
Håller med det som Ida skriver!
Jag hade önskat information på ett tidigt om hur man tränar på rätt sätt under graviditeten samt efter. Jag har drabbats av diastasis recti och önskar så att jag hade stärkt upp min kropp, på rätt sätt, under graviditeten. Önskar även att jag hade vetat att magmusklerna inte går ihop på alla efter förlossningen. Har nog aldrig googlat så mycket som under det gångna året…
Känns som att jag har fått hitta alla svar själv via Google, den offentliga vården har tyvärr visat en stor okunskap på området.
Tack 🙂
Ja mer saklig information om risker, skador med alla förlossningssätt. Ingen idé att ”mörka” för att inte skrämma upp. Hellre saklig info så jag kan välja det bästa. Äldre mammor och stressade kliniker ökar också risker vilket inte får mörkas) Och absolut, varför inte mer om fördelar med kjejsarsnitt och nackdelar med vaginal förlossning, för att väga upp skevheten i dagens riktade info. (Förlöst med planerat kjejsarsnitt efter panik och tjat, läste själv på väldigt mycket och källkritiskt). Sen tycker jag alternativ till amning också kan nämnas och problem med amning och hur man kan göra då. Det är inte vetenskapligt bevisat att flaskersättning ökar risk för allergi t.ex. Det är en myt. Se Livsmedelsverkets fel. Samt info om kjejsarsnitt för alla så att Inte som får akut blir för traumatiserade utan vet lite vad det innebär.
Tack 🙂
Tack för kampen ♡
Bra om en blev upplyst om att OM förlossningen leder till komplikationer i underliv/kropp så är det du som nyförlöst som också måste driva och se till att du att få vård efteråt. Så förbluffad över detta, att det inte fanns ett program som fångade upp såg till att allt blev bra/böttre.
Åtminstone fanns det inte i Malmö 2012.
Jag tror att det tyvärr är många som får kämpa än idag. Inte bara för att få hjälp med fysiska komplikationer utan även med psykiska. Tack för att du tar dig tid och hjälpa oss med detta viktiga arbete <3
Många skriver om att de velat ha information om skador som kan uppstå i underlivet. Vi har onödigt mycket skador, så jag önskar man gav mer information om hur man gör för att UNDVIKA skador. Mer information med tips och tricks om hur man kan underlätta en naturlig förlossning, just för att minimera skadorna. Personligen hade jag läst på väldigt mycket men ingen info kom spontant från vården. Jag hade också velat ha mer information om amning, om de grundläggande mekanismerna som få verkar känna till, och att det finns väldigt mycket tips och tekniker att ta till om det krånglar.
I all kontakt jag haft med vården om just detta med skador så har poängen alltid varit att det aldrig är kvinnans uppgift att undvika skador, utan det ska vårdpersonalen vara ansvarig för. Men, om kvinnan själv har kunskaper om detta så kan hon ställa andra krav på personalen. Inte dumt alls! Samtidigt kan en tycka att det inte ska krävas att man ”självutbildar sig” till typ ”vårdpersonal” (jag vet att man inte kan självutbilda sig till sådant men det är en liknelse bara) för att man ska kunna undvika skador. Mer info. Mer makt åt tengil 🙂
Fast vilka tips och trix menar du att det finns evidens för minskar förlossningsskador?
Klipp tror jag finns ganska bra evidens för (och bra för då vet de ju i alla fall var de ska sy) men det får man ju som födande inte vara med och ta beslut om.
Anna: Inser att det jag skrev kanske lät en aning vasst. Inte meningen, förlåt mig.
Jag läste på om tips och trix (vem vill ha skador liksom?) och bad om klipp och att slippa föda på rygg, både i mitt förlossningsbrev och muntligen under förlossningen. Blev totalt överkörd av barnmorskan och fick ingetdera, kanske är jag en aning bitter.
Jag hade önskat att man normaliserade hur jobbigt det faktiskt är efter en förlossning. Hur ont det gör och hur slut man är i kroppen efteråt och när man är sydd. Att det inte är att flyga på rosa fluffiga moln efter en sådan händelse. Man får ju något helt fantastiskt men man får också en förändring i kroppen! Och det är normalt att vara slut och ha ont! Upplevde att omgivningen i princip förväntade sig att man skulle vara som vanligt och superlycklig. Inte lätt.
Ut på promenad innan man ens har hunnit landa typ.. förstår hur du menar ❤️
Hade önskat att set pratades mer om att sugklocka kan ge stora skador. Sedan tror jag om blivande mammor fick reda på att stark care och rygg kan hjälpa otroligt mycket att utföra en vanlig förlossning. Tycker det borde ges ut ett rekommenderat enklare tränings program.
Tack ❤️
Jag fick veta att bäbis var 4000 gr och fick inte gå mer än 1 vecka till utan då måste de bli igångsättning. Jag ifrågasatte och krävde hinnsvepningar. Söndag börja värkarna men tisdag har de inte gått igång helt och hållet. Får tid kl 9 tisdag. Kl 15.30 kommer en stressad läkare in och säger nu kör vi igångsättning. Satt bara och väntade en hel arbetsdag.Kl 10 sa dom att jag öppnat mig men bara 1 cm.
Läkaren säger vi kör på med igångsättning. I efterhand med information jag fått så skulle de slutat stressa så på UMAS bara för att få ut min lillkille. Tror jag sluppit legat i krystvärkar i 3 timmar utan att få lov att krysta osv om de inte kört igångsättning. Hade de väntat 2 dgr till kanske han kommit naturligt istället. Jag var bara 37+2.
Om jag vetat och fått bättre information om vad igångsättning är och betyder istället för bara lugnande ord och att de är inget konstigt. Hade jag själv kunnat ta mitt beslut & så här i efterhand kunnat känna att min bristning och skador nu i efterhand var pga mina egna val.
Skulle även velat få information om att de finns viss hjälp även sen efteråt. Isbinda och gel vid sfinkter som kyler och hjälper. Pga en väninna & att jag inte är tyst om mina skador fick jag veta att de fanns denna hjälp oxå. När inte alvedon hjälpte (tål inte morfin pga spyr upp allt så ingen idé att ta detta även om alla ville ge detta). Varför kan inte bb info om detta. Fick kräva det och de blev nästan sura när jag bad om det.
Hade nån fantasi att jag skulle komma i mina stora gympabyxor efter oxå. Fick ha sambo och hämta gravidbyxorna till hemfärden.
När det gäller amning så för min rumskompis del kan det vara värt att veta. När de häller i våra små ersättningen och vår lilla bäbis spyr upp ”allt” är det inte allt. Bäbisen behåller alltid lite ca hälften så de gör nytta även om man själv blir helt upprörd. Så för att få lugnat nya mammor så spyr de aldrig upp aölt även om de känns så ????
MVC och kontrollen för nån med sfinkter kändes helt onödigt. Hade krävt tidigare kontroll hos bäckenbotten redan efter 8 v ist för hos MVC om jag vetat nu i efterhand.
Lite trött på att bäckenbotten centrum bara vill skicka hem en. Säger ja nu kan inte vi göra mer. De vet inte varför jag läcker allt är intakt och muskler fungerar. Fortfarande vet jag inte och har nu gett upp. Får vara så här…
❤️ Önskar att jag kunde ge dig styrka att inte ge upp, du ska inte behöva leva med inkontinens. Kram!
Tack ❤ får se om man orkar ta tag i det igen. Just nu är Tena my best friend. Tänker att man måste börja kämpa igen. Tack för sparken där bak att på dom igen så man kan få hjälpen
Ja jag vet ju hur det är. Man måste vara nog pigg för att ha energi för att orka ”kriga”. Kram ❤️
Jag upplevde väldigt mycket att man blev förminskad och inte tagen på allvar när man tog upp funderingar och oro. Det var väldigt mycket ”tänk inte på det” och en känsla av att bli omyndigförklarad. Jag hade velat få mer information om förlossning, vad som händer efteråt och hur kroppen påverkas. Inte minst efterlyser jag information om hur man själv kan arbeta aktivt under förlossning för att ex hantera smärta och minimera risker för skador. Fick aldrig information om ex profylaxkurser utan det var något som jag fick leta upp själv. Samma sak kring vad vissa typer av smärtlindring har för nackdelar (ex konsekvenser av att använda epidural, vilket jag upplever nästan pushas för inom vården utan någon som helst info om dess negativa sidor – inte ens vid direkta frågor!)
Information och tillgängliga fakta kring alternativa förlossningsställningar, sätt, hemförlossning, vattenförlossning etc. och inte bara matas in i en fålla av att avvakta tills det händer, hoppas på att få plats och håll tyst och var glad om du får hjälp! Att situationen, informationen, tillgängligheten, valmöjligheten och eftervården ser helt annorlunda ut i många andra länder!
Tydligare, mer och bättre information om vad som är vanliga problem efter och vad som inte är det, dvs var gränsen går för att man ska söka vård – samt var man kan göra det! Inte minst stöd kring känslomässiga och psyko-sociala aspekter av att vara nybliven förälder. Minns också tydligt att det under graviditeten ofta nämndes och pratades om att många blivande föräldrar oroar sig för om de kommer klara av föräldraskapet – men jag kände snarare en oro om huruvida jag VILLE föräldraskapet. Allt detta tabu kring dualiteten och de negativa och jobbiga aspekterna av småbarnsliv! Tabu att säga att man faktiskt inte trivs med att vara föräldraledig – skitjobbigt när man förväntas att njuta så mycket av något man faktiskt upplever som mördande tristess.
Tack!
Jag hade önskat mer information kring riskerna med vaginal förlossning, det pratades det ingenting om annat än att en del måste få moderkakan opererad ut. Nu efter min 1a graviditet som slutade i planerat snitt av medicinska skäl är jag fortfarande ledsen över att man inte kan ha alla kort på bordet från start. Jag saknade information om förlossning i bil då jag hade 13mil till BB på en mycket dålig väg med skymda kurvor, tung trafik och mycket vilt. Mer information om hur svårt det är att få tid till en som kan hjälpa med förlossningsrädsla eller förlossningsdepression. Väntetiderna är ofattbart långa i många delar av landet. Fick extremt dålig information om mitt snitt som blev beviljat 3veckor innan födsel. De sa inget om att man kunde få vänta timmar efter okompliserat snitt innan man ens fick se barnet. Önskar också mer info om vad som sker med kroppen efteråt och mer information om amning. Hade jätte svårt med amningen själv och kände länge stor skuld över det.
❤️ Tack
Jag hade verkligen önskat mer information om amning. Nu var det typ som att alla kan amma bara man anstränger sig. Blev hemskickad från BB med instruktionen att amma var tredje timme även på natten, eftersom bebis var så gul. Tre veckor senare gjorde jag det fortfarande, eftersom ingen sagt åt mig hur länge man skulle hålla på. Det var först när min mamma, min svärmor och en kompis som hade lite äldre barn började ifrågasätta detta som vi tog upp det på BVC och hon sa att jag skulle sluta. Senare fick jag veta att man bara ska göra det några dagar!!! Jag var helt slut och mjölken sinade. Jag fick aldrig amningen att fungera ordentligt, så när han var sex veckor slutade jag och gick helt över till ersättning. Detta efter att bebis vid åtskilliga tillfällen vänt sig bort från bröstet och skrikit så fort jag försökte mata honom. När jag berättade det för BVC sköterskan (medan jag grät hysteriskt av skam och skuld över att inte kunna amma mitt barn) sa hon att det inte är ovanligt att sånt händer. Men om det inte är ovanligt, varför är det då ingen som pratar om det?
❤️
Måhända lite sen på bollen i detta kommentarsfält, men det jag verkligen saknade innan/under/efter förlossningen var fokus på det psykiska måendet. Upplevde att det hela tiden var mkt fokus på att min kropp mådde bra och att mitt barn mådde bra, men det är inte bara en kropp som är gravid, genomgår en förlossning och blir förälder, det är en själ också. Även utan förlossningsdepression kan denna vara väldigt ömtålig och skör, och det kände jag att ingen pratade om.