Ett finger i arslet

Ultraljudsundersökning av tarmen

I förmiddags träffade jag kirurgen som undersökte mig via ultraljud (oh no tänker ni nu… oh yes svarar jag då: via rektum). Via ultraljudet lyckades hon inte se hur tarmen såg ut, däremot såg hon ett ”svart” parti och hon kunde inte riktigt avgöra vad det var..

Ett finger i rumpan

Sedan var det dags för en vanlig undersökning, det vill säga: Ett finger i rumpan. Obehagligt visserligen men jag är så van, under alla dessa undersökningar av min bakdel brukar jag försöka fokusera tankarna på en grön sommaräng med fina blommor eller på en kritvit sandstrand med höga vågor av kristallklart vatten 😉

Varken via ultraljud eller via den vanliga undersökningen lyckades hon avgöra om lagningen sitter på plats eller om tarmen fortfarande är trasig.

Mina tankar började direkt att skena: TÄNK OM! Tänk om det, trots alla tecken på motsatsen, faktiskt gått vägen?! Jag hoppas hoppas hoppas!

Hon var tydlig med att påpeka att eftersom jag haft gasavgång (luft) via skärsåret vid sidan om rumpan samt det faktum att var och blod kommer via ändtarmsöppningen, säger det att med största sannolikhet finns en öppning i ändtarmen. Trots dessa ord klamrar jag mig fast vid att hon inte kunde känna någon öppning och inte heller se någon…

Jag skickades hem och ska infinna mig på kirurgen i morgon kl 07:00 så nu får jag snart mitt besked! Äntligen. Jag håller på att krevera och går snart upp i molekyler av alla tankar, funderingar och känslor och att ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan.

Nr 21

I morgon opereras jag för 21a gången och sedan kan jag gå vidare och börja resan mot ytterligare lagningsförsök eller så får jag fira (med pompa och ståt) att det äntligen efter 4 långa år, händer något positivt!

Håll tummarna så återkommer jag när jag vaknat upp 😉 Puss & kram