Header Image

Hanna Öhman

Jag heter Hanna Öhman, är förlossningsskadad sedan november 2011 och har 30 operationer i bagaget. Jag är sedan ett antal år tillbaka stomiopererad till följd av komplikationerna jag fick under min förlossning. Efter flera år av längtan ska vi nu äntligen snart få ett syskon till vår Selma ❤️ Jag är en av initiativtagarna till den rikstäckande föreningen Våga Vägra Förlossningsskador och försöker påverka och skapa opinion inom den svenska förlossningsvården. Här delar jag med mig av mitt liv och min vardag som förlossningsskadad, om kampen tillbaka till ett friskt och sunt liv, om mitt familjeliv tillsammans med maken Adam, dottern Selma och graviditeten med Lillebror i magen. Vill du komma i kontakt med mig når du mig via mail till [email protected]

DET BLIR SNART BÄTTRE LILLA MAMMA ❤️

Publicerad,

Igår kväll hade jag så ont. Hyperventilerade och fick koncentrera mig på andningen.. Du vet när man har så fruktansvärt ont att man inte kan vara tyst?! Precis så var det och till slut bölade jag rakt ut och tårarna började spruta. Jag försökte verkligen hålla tillbaka och vara tyst, mest för att inte skrämma Selma men det gick inte. Hon har varit så orolig tidigare när hon sett mig i smärta så helst vill jag såklart undvika att hon ser det överhuvudtaget.. Men det gick inte så bra att ”smyga” och självklart kom lillhumlan springande. Strök mig på armen och berättade med lugn röst att det snart skulle bli bättre.

Det blev det också men det är så förbannat svårt när man inte vill visa sitt barn hur illa det egentligen är. Det går i vågor så ena sekunden kan jag knappt stå på benen och en minut eller två senare kanske jag lyckas gå några steg.  Jag önskar som sagt att det här var något som vår dotter skulle slippa se, jag tycker hon varit med om tillräckligt redan och jag vet att allt det här påverkar henne så mycket mer än vi kanske kunnat tro. Hon hade svårt att somna igår, var orolig och rädd.. Känns förjävligt att min smärta ska spilla över på henne men samtidigt vet jag inte hur vi skulle göra för att hon inte ska behöva se mig lida, det är ju i princip omöjligt att inte se när man bor under samma tak…

Idag har jag kämpat på med jobbet och ju längre dagen gick desto tyngre blev det. Nu har jag tagit en värktablett och lagt mig i sängen. Kvällen har varit hemsk och jag har försökt hålla tillbaka tårarna men nu är energin slut och kanske känns det lite bättre i morgon när jag vaknar om jag fått en god och lång natts sömn.

8 Kommentarer

  1. Du är en kämpe!

  2. Jag tycker du verkar vara en fantastisk mamma ❤️ Det är samma sak för mig, vill inte att mina barn ska se mig ledsen, men ibland går det ju inte att undvika när smärtan är olidlig… men jag brukar tänka ”jag gör så gott jag kan”. Det hjälper faktiskt mig mycket. Vi är ju bara människor, och vi gör så gott vi kan. Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart, och vill tacka att du är så stark att du orkar dela med dig av din resa nu när du kämpar så hårt. Det betyder så mycket för så många att få följa dig nu när du kämpar! Undrar om du förstår hur stark och fantastisk du är? ??

  3. :`-(
    Krya på dig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *