GRAVIDKROPPEN JUST NU
Nu har vi passerat 50% (!) av denna graviditet och jag tänker att det är dags att berätta hur min kropp mår såhär i mitten av graviditeten.
Sanningen är den att vi längtat efter detta så länge och helst av allt vill jag bara njuta av den här tiden. Det spelar egentligen ingen roll hur dålig jag än blir så länge bebis mår bra. Det spelar ingen roll att det är kämpigt och kanske blir ännu kämpigare, jag ska ta mig tusan försöka njuta varje dag iallafall.
Även om jag njuter är sanningen också den att hela kroppen tar skada. Jag har märkt att jag drar upp axlarna mer och mer ju mer smärtan/värken ökar under dagen. På eftermiddagen/kvällskvisten har jag ofta så ont att jag inte kan stå upp, en så vardaglig sak som att stå vid spisen och laga middag blir nästan omöjlig. Ofta somnar jag av utmattning då smärtan suger musten ur mig och tär på krafterna. På morgonen när jag stiger upp är det ”mindre illa” men sen ökar värken i kraft hela dagen så på eftermiddagen är inte bara smärtan värre utan då är även mina axlar uppe vid öronen. Jag har konstant huvudvärk (spänningshuvudvärk är min egen gissning) och sjukt ont i axlar och nacke. Jag sitter snett då jag inte vill belasta höger skinka vilket medför att ryggen är dålig och gör ont. Jag belastar benen olika eftersom det gör ont när jag går med höger ben (fisteln som går genom höger skinka påverkar) så jag är jättedålig i framförallt mitt ena knä.
Det kommer sjuka mängder var och illaluktande sörja från fistelöppningen och jag ”bajsar” var ungefär varannan dag.
Livet som förlossningsskadad och gravid är med andra ord inte bara en dans på rosor, det är också en kamp. Men mitt i allt så är det, utöver allt det onda och jobbiga, en efterlängtad dröm som äntligen blir verklighet. Och därför vill jag försöka njuta så mycket som möjligt av stunden. Jag försöker ta smärtan och det onda med en klackspark, jag försöker att inte låta det ”jobbiga” skugga min glädje och den vardagliga njutningen av en växande mage. Det viktigaste är som sagt att den lille som bor där inne i magen har det bra.
För dig lilla bebis ska jag ta all smärta och all värk och jag ska dessutom njuta av att känna dig växa där inne ❤️
Blir tårögd av att läsa om hur du har det. Vilken fajter du e! Kämpa på ❤
❤️
Hej Hanna, jag måste bara säga att jag är så imponerad av din inställning. Hoppas att du får må så bra som det bara är möjligt. Och stort grattis till graviditeten!
Tack 🙂 Ja just den här saken är lätt att fortsätta vara positiv till trots att det är jobbigt för kroppen 😉 Jag har tagit så mycket värk och smärta de senaste åren utan att ”få någonting tillbaka” mer än misslyckade operationer, men den här gången får vi ju faktiskt något så underbart som en liten bebis 🙂
Alltså så fint! Otroligt roligt att ni får en bebis och att Selma blir storasyster❤️ Följt dig länge men är dålig på att kommentera… Stort lycka till iaf!
Tack så mycket <3
Hej! Som du kämpar!!! Jag har följt dig i några år och är otroligt glad för dig. Kämpar själv med en kronisk sjukdom och en dröm om ett syskon. Du är så stark! Jag hoppas att du tar den hjälp som du behöver och kan få av fysioterapeuter, massage, smärtlindring m.m. För din skull. För även om man kan uthärda vad som helst så borde man inte göra det. Kram och hoppas på iaf liten förbättring för dig!
Hej ? Tack, jag har blivit sjukskriven nu så förhoppningsvis blir allt lite böttre när jag kan ligga ner och inte behöver vara i farten hela tiden ❤️
Åh syskondrömmen är ju något jag verkligen kan relatera till ❤️ Vad har du för sjukdom (du behöver inte berätta om du inte vill såklart)? Kram
Jag har en autoimmun sjukdom där lungor och hjärtat kan bli påverkade. Måste vänta på läkarnas ”tillåtelse” om jag ska bli gravid då kroppen ju måste orka med. Rädslan för försämring, komplikationer under graviditeten och försämring efter förlossning finns där. Man vill ju inte ta ifrån sitt första barn hennes någorlunda fungerande mamma? Men drömmen finns med där. Än så länge som enbart dröm eller hopp. Kanske vågar vi en dag! Ditt exempel är iaf en inspiration!!
❤️ Känner igen mig i dina rädslor, jag har själv funderat i samma banor. Till slut blev dock drömmen och längtan för stor, det blev så viktigt att få ”grönt ljus” från sjukvården. Hade vi inte fått deras Okey så hade jag inte vågat försöka bli gravid. Kram ❤️