Att bli gravid. Att kunna bära ett barn. Att få ett syskon till sitt barn. Att bli mamma eller pappa.
Det största jag någonsin varit med om. Att få bära ett litet mirakel i min kropp, att få vara en del av ett nytt litet liv. Det är inte någon självklarhet och det är tyvärr inte alla som får uppleva och vara med om en sådan resa.
När är det er tur då?
Eller
Är det inte dags för syskon snart?
Jag förstår att det är många som kanske inte ens hinner tänka sig för innan frågan kommer, liksom sådär bara i farten. Jag har garanterat själv någon gång kastat ur mig något liknande och jag har absolut aldrig menat något illa. Jag tänkte helt enkelt inte så långt att det kunde vara så att den jag frågade faktiskt drömde om ett barn och kanske kämpade för att bli gravid. Jag tror inte heller att de som frågar har ont uppsåt eller att de vill göra någon illa. Jag tror att man kanske inte tänker längre än näsan räcker, så var det iallafall för mig.
Har man inte levt med barnlängtan och inte vet hur det är att längta så intensivt efter något som kanske aldrig blir, då förstår man nog inte att en sådan fråga kan göra så fruktansvärt ont.
”När är det er tur? Det börjar väl vara dags snart?”
Om den/de som får frågan kanske aktivt försöker bli gravida är det självklart att det är en väldigt laddad fråga. Svarar man sanningen ”Jaaa, vi har faktiskt försökt i flera år men tyvärr går det inte så bra”.. eller, säger man… ingenting?
Jag personligen har oftast svarat att ett syskon till vår dotter är det vi önskar mest av allt i hela världen, att vi tycker att det är det finaste vi någonsin kan ge henne. Men, som situationen ser ut har det inte varit möjligt då jag inte varit frisk.
Eftersom jag varit så öppen med min/vår resa är det heller inte så många som frågat men det händer då och då och det är inte alltid så lätt att hantera ett så känsloladdat ämne. Ibland vill jag bara skrika rakt ut och förklara att det är så enormt mycket känslor och en så oerhört laddad fråga. Att personen borde tänka efter före han eller hon ställer en sådan fråga för vad vet hen egentligen om hur vår situation ser ut?!
Det är inte alla som är så lyckligt lottade att de lyckas bli gravida och inte behöver kämpa för ett barn, det är inte alla som har hälsan att genomgå en graviditet, det är inte alla som får uppleva miraklet att bära och föda ett barn. Det är inte alla som kan ge sitt barn ett syskon.
Och det är en jäkligt dum fråga, så kan vi inte bara komma överens om att tänka efter före vi kastar ur oss något liknande nästa gång?!
Jag har slagits för alla som längtar, försöker och inte kommer i mål. När folk frågat mellan barnen har jag varit obekvämt ärlig och sagt att vi blir gravida men får inte behålla barnet. Då fick de sig en tankeställare och bad om ursäkt. För så svenska som vi är vill de flesta inte höra jobbiga saker. Nu efter vi lyckats och också fått veta att det inte kan bli fler barn (höll på att förlora lillebror sent) säger jag att vi nog velat ha fler men inte har det valet pga hur sjuk jag och barnet blir. Också obekvämt. Flera har sagt till mig att de lärt sig att inte fråga om man inte är nära vänner och också redo att stötta en i alla känslor som uppstår. Det känns bra. Och hjälper mig bearbeta att bebisåren är slut.
❤️ Att själv inte kunna bestämma är ju så hjärtskärande ? Vi har aldrig fått ett NEJ men vi har däremot fått avrådan och då känns det inte som att man vågar för man vill inte riskera att det går illa. Vi fick äntligen vårt ”nu kan ni börja försöka då ska vi göra allt för att hjälpa dig och din kropp att klara en graviditet så bra som möjligt, MEN vi tror inte att du kan bli gravid”. Det tog oss 5 år att få ”tillstånd att börja försöka” (Selma var 2 år när vi började prata om syskon). Kan på ett sätt förstå känslorna ni bär på ?
Missfall pratas det alldeles för lite om och det behöver ändras på!
Förstår hur du menar, om någon närstående, som vet vad man kämpar med och går igenom, frågar hur det går. Det är en helt annan sak för då vet man som du skrev att man kan få stöttning och hjälp att bearbeta ❤️
Det är så många som tvingas uppleva ofrivillig barnlöshet och sekundär ofrivillig barnlöshet, borde finnas stödgrupper tycker jag! Kram ❤️
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt när jag frågade sist.
Hoppades för er skull.kram
Det är ingen fara, din fråga var väl om jag var gravid (eller minns jag fel) 🙂 Det är inte en fråga jag tar illa upp av alls 😉