Igår vid 23 kom Adam hem från Sundsvall och det känns alltid så skönt när han väl är hemma, då först släpper min nervositet (jag är alltid orolig att det ska hända något när han är på tävling). Han är morgonpigg och vaknade runt 8 i morse och Selma strax därefter.
Själv fick jag mig en välbehövlig sovmorgon. Selma väckte mig vid 10 (!) men jag lyckades halvt somna om så jag låg i sängen och drog mig fram till 10:50. Hjälpas ligen, jag kan inte komma ihåg sist jag sov så länge. Kan inte heller komma ihåg sist jag låg och viftade med tårna i 50 minuter innan jag steg upp. Kändes väldigt lyxigt.
En röd ros till min(a) älskling(ar): Du är mitt allt.
Däremot ska jag erkänna att jag blev lite stressad när jag steg upp och insåg att typ halva dagen hade passerat! Nåja, jag är ju faktiskt ledig även i morgon så jag behöver inte stressa alls. Nu ska jag bädda rent i sängarna och hänga tvätt.
Hoppas du har en fin söndag <3
Senaste kommentarer