Jag satt i soffan igår kväll och eftersom jag är stomiopererad kan jag inte styra mina gaser. Det här var något jag upplevde aningen jobbigt direkt efter min stomioperation men nu är jag så van att jag sällan tänker på det. Kanske när jag är i nya situationer eller befinner mig i ett stort sällskap (typ föreläsning, utbildning eller liknande där det är mycket folk och ganska tyst).
Igår var magen igång på riktigt och det sprakade en hel del. Selma satt bredvid mig och sjöng Dannys ”Det brinner i bröstet” men så efter en ordentlig stomi-prutt börjar hon sjunga ”Det poppar i påsen” med samma melodi som Det brinner i bröstet.
Det poppar i påseen, varje gång min mamma dricker kaffeeee. Det poppar i påseen, varje gång, varje gång min mamma sitter bredvid määääj *lalala*
Hon verkade inte tänka på vad det egentligen var hon sjöng utan det liksom bara kom ny text eftersom. Jag kunde till slut inte hålla mig utan skrattade så jag höll på kissa ner mig och sedan var jag ju tvungen förklara för henne hur duktig hon var som kom på en så rolig text för hon blev lite generad och förlägen när jag helt plötsligt rev av veckans gapflabb mitt under skönsången.
Senaste kommentarer