Idag tänker jag berätta om något som har med förlossningsskador att göra men som inte alltid kommer fram i tidningsartiklar och TV-reportage. Idag vill jag berätta om hur många saker i livet förändras, saker som man tidigare tagit för givna. Jag vill berätta om hur det är att leva med en förlossningsskada och inte kunna arbeta. Om hur det är att leva med en förlossningsskada och drömma om att göra karriär.
Vi är nämligen väldigt många kvinnor som vill jobba men som kanske inte kan. Jag har själv varit där, jag har varit sjukskriven långa perioder och jag har sagt upp mig från det som då var mitt drömjobb. Allt på grund av vad som hände mig under min förlossning och de komplikationer som senare tillstötte.
För mig personligen har arbete alltid varit viktigt.
Jag visste tidigt att jag ville bli reseledare och fastighetsmäklare. Det blev jag också. Mäklaryrket står mig fortfarande varmt om hjärtat och jag gjorde det väldigt bra som mäklare. Jag älskade känslan av att vara bra på det jag gjorde och jag älskade att lära mig nya saker. Jag älskade att hela tiden utvecklas.
Fastighetsbyrån ❤️
Så föddes vårt lilla underverk och jag bestämde snabbt att jag ville lägga karriären på hyllan. Satsa på familjen och inte arbeta så mycket. Några år (och en jädra massa sjuktid och operationer) senare fanns hungern där igen.
Jag ville komma tillbaka till karriären, jag ville ha ett jobb som jag brann för och jag ville utvecklas. Lyckan var total när jag lyckades landa ”Drömjobbet” och det kändes som att jag vunnit högsta vinsten på lotto. Samtidigt fanns oron där. Hur ska det gå, kommer min kropp att klara detta?
En dryg månad innan jag skulle börja min nya tjänst blev jag sjuk. Riktigt sjuk.
Jag fick sepsis, eller blodförgiftning som det också kallas. Jag hade tur och befann mig på sjukhuset när detta inträffade, hade jag varit hemma kanske jag inte hade överlevt. Det blev en sjukhusvistelse och en jäkla massa medicin under lång tid. Jag lyckades dock ta mig upp på benen och kunde närvara min allra första arbetsdag på mitt nya efterlängtade arbete. Och som jag kämpade för att klara av jobbet. Klara av smärtan och tröttheten den förde med sig. Har du levt med smärta vet du att man blir fruktansvärt utmattad av att hela tiden ha förbannat ont.
Jag kämpade med avföringsinkontinens och kan man inte hålla varken gaser eller avföring blir det en psykisk stress, speciellt då man jobbar med människor och ofta sitter i möten. På många sätt var varje dag en kamp men jag ville så väldigt väldigt gärna jobba med något jag brann för så jag kämpade så mycket jag bara kunde.
Kämpade för att orka med ett spännande arbetsliv samtidigt som jag försökte hålla modet och orken uppe. Det gick ett tag men till slut blev jag sjuk. Inte utmattningssyndrom men kroppen blev dålig. Jag hamnade på akuten och opererades akut. Två dagar senare stomiopererades jag och ytterligare en dryg månad senare hamnade jag på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.
Januari 2016, nyopererad på Akademiska Sjukhuset.
Nio månader senare var jag tillbaka på jobbet.
På ett sätt överlycklig över att vara tillbaka, på ett annat sätt deprimerad eftersom jag visste att jag inte hade förutsättningarna att klara den typen av jobb med den kropp jag lever i.
Det slutade med att jag, med sorg i hjärtat, valde att säga upp mig.
Jag kände mig totalt misslyckad då min kropp svek mig. Jag ville bara skrika rakt ut, jag ville gråta och jag ville att någon skulle göra mig hel igen. Under den här perioden kände jag mig förbannad och önskade att någon skulle tvingas stå till svars för vad förlossningsvården orsakat mig. ”Någon” har förstört mitt liv och inte fan verkar det bli bättre utan förlossningsvården var/är fortfarande i kris och andra kvinnor riskerar att gå samma öde till mötes som jag gjorde. Här någonstans blev det viktigt för mig att finnas för andra kvinnor som befinner sig i liknande situation som jag själv, ja det hade såklart varit viktigt tidigare också men nu blev det än viktigare. Känslan av att kunna hjälpa andra hjälpte mig att överleva mina egna nederlag ❤️
Sommaren 2017 fick jag chansen att tacka ja till något som jag drömt om under många många år. Jag fick chansen till en anställning på Älvsbyhus. Ett företag som jag uppvaktat och kontaktat vid flera tillfällen under många år. Än en gång var lyckan total och eftersom jag då haft några väldigt bra månader kände jag att jag inte kunde låta chansen passera.
Och här är jag nu.
Jag har mitt drömjobb. Jag älskar att gå till jobbet. Jag kämpar för att klara det här och jag ber till högre makter att kroppen inte ska svika mig. Igen.
Hej. Jag har lyssnat på alla dina podd avsnitt och dom är ju riktigt bra. Men sen är jag ledsen att det slutade komma avsnitt. Varför har det slutat komma? Har du slut ider? Ingen att interjuva?
Hoppas ni får en trevlig jul och nytt år. Svara gärna så jag vet varför. ????
Hej! Det är på gång och jag har flera bokade gäster sä snart är jag på banan igen 🙂 En av anledningarna till att det blev en paus är ljudet, jag fick hjälp av en ljudkunnig under våren men sedan blev jag sjukskriven och jag tror inte att FK skulle gilla att jag ”jobbade” med podden under sjukskrivning så då låg den på is. Efter sjukskrivningen började jag på nytt jobb och vi hade precis sålt huset så vi flyttade i samma veva. Det har helt enkelt varit lite för mycket av allt annat efter min sjukskrivning. Jag har dock ett avsnitt som alldeles strax är färdigredigerat och förhoppningsvis blir ljudet bättre i det avsnittet. Kul att du vill lyssna, det kommer flera spännande gäster och nästa inspelning blir det premiär med TVÅ gäster 🙂