Igår när Selma skulle sova började hon helt plötsligt prata om att föda barn. Det händer då och då att hon tar upp ämnet och jag har haft väldigt jobbigt med att jag är så rädd att hon på något sätt ska belasta sig själv för min ”sjukdom”. Sanningen är ju den att hon förstår så ofantligt mycket mer än jag önskar att hon gjorde… Kommer aldrig glömma när jag fick frågan av en okänd person om vad som hänt mig och Selma svarade:
Du förstår, det hände en olycka med min mamma när jag föddes.
Whaaaat?! Åååh kära värld, NEJ!!!
Hon har garanterat hört oss vuxna prata och lagt ihop 1+1. Så hur berättar man för sitt barn vad som hänt utan att barnet på något sätt ska känna sig delaktig eller som orsaken till problemet/sjukdomen?! Det är en svår fråga och vi har försökt prata med henne på ett sätt som vi hoppas är det bästa.
Igår strax innan hon somnade sa hon:
Mamma, visst vet du om att vissa kvinnor föder barn i bilen? Och visst vet du om att det inte bara är i Sverige man föder barn? Och visst vet du att vissa väljer att föda barn hemma?
Jag svarade att jag vet det. Att det finns föräldrar som väljer att föda hemma, att en del sitter i bilen och inte hinner fram till sjukhuset och att det föds barn överallt i världen.
Gjorde det ont att föda mig? Och vad gör ondast, att föda på magen med kejsarsnitt eller att föda en bebis från snippan?
Då svarade jag att jag aldrig fött ett barn med kejsarsnitt så jag vet inte vilket som gör ondast men att det finns läkare och barnmorskor som hjälper till när barnet kommer till världen.
Men mamma, om du föder ett till barn så blir det ju med kejsarsnitt så efter det kan du väl berätta vilket som gjorde ondast?
Då svarade jag att vi får se vad som händer men att om det en dag kommer ett syskon så ska Selma få veta allt om kejsarsnitt, hon var nämligen väldigt orolig för att doktorn skulle ”sprätta upp” hela min mage för hur skulle det då gå med min stomi?! Barnafödande-snacket avslutade jag såhär:
Selma, vet du vilken dag som är den lyckligaste och absolut bästa dagen i mitt liv?
Nej mamma, det vet jag inte…
Men gumman, såklart den dagen du föddes! (Obs, det känns väääääldigt viktigt att hon vet det och att vi ofta berättar det för henne, vilket vi verkligen försöker göra).
Aaaha.. för att du fick en bebis?
För att vi fick DIG! Världen bästa Selmis ❤
Ååååh mamma! Det är min lyckligaste dag också!
❤
❤️