Jag får ganska ofta den här frågan.
Hur mår Du?
Det kan till exempel vara i kassakön på Ica som någon, känd eller okänd, frågar detta. Och varje gång blir jag lika glad och rörd eftersom det visar hur många som tänker på mig och håller tummarna för mig. Däremot tycker jag att det är lite svårt att svara. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eftersom jag inte själv vet exakt hur läget är.
Sedan jag fick antibiotika förra veckan upplever jag att det är lite bättre. Smärtan har lättat något och det kommer inte lika mycket vätska från ändtarmen så kanske är det ”ganska bra”. Å andra sidan beror det på vad man jämför med.
Ibland SER det bra ut men bara för att jag ler och skrattar betyder det inte att kroppen mår bra.
Just nu längtar jag efter att få komma till Sunderbyn för att få ett besked. Och om det är ett negativt besked längtar jag efter att få bukt med infektionen, bli smärtfri och sedan börja på mitt nya jobb. Det ska bli så skönt att få något annat att tänka på och jag hoppas så otroligt mycket att hälsan inte ska sätta käppar i hjulet för mig.
Jag läste en artikel från Norge där läkarna fritt översatt beskrev det ungefär såhär:
Patienternas smärta och sättet de lider på är större än någon kan föreställa sig. Prova själv att gå med kroniskt läckage och sårbildning i underlivet ((jag har haft det så illa att jag fått gå till hudläkare för att försöka hitta något som kan lindra)). Många av dem har genomgått många misslyckade operationer ((well, det kan jag absolut skriva under på!)) och har helt eller delvis nedsatt arbetsförmåga. Kirurgerna kan ha gett upp eftersom operation på operation i slutändan kan göra mer skada än nytta.
Senaste kommentarer