Fick en fråga om hur jag menar att man kommer att skära i mig under min operation. Nu är jag inte hundra procent säker på exakt hur detta kommer gå till just denna gång men jag gissar att det är ungefär som de har skurit flera gånger tidigare.
Febrig med infektion i kroppen på akuten, skickades sedan iväg till en akut operation och två dagar senare stomiopererades jag. November 2015.
De skär upp ett djupt hål så att fistelgången ska läka inifrån och ut och dessutom syr man inte igen såret utan det lämnas öppet. Jävligt ont med andra ord och speciellt då de brukar skära rätt jäkla ordentligt. Jag brukar inte kunna gå eller sitta utan en massa smärtstillande i kroppen och även när jag är bra smärtlindrad har jag stora problem. Första tre veckorna är värst, då är jag sängliggande till största del.
De skär alltså i närheten av krysset, skulle gissa på kanske 1-1,5 cm från självaste skithålet. Sedan går snittet typ 2-3 cm åt vardera håll precis som ”tårtbiten” nedan visar. Om de skär i mina ärr eller om de skär på något annat sätt denna gång vet jag faktiskt inte men det lär ju snart avslöjas. Bilden visar dock bara det synliga, mycket av operationen handlar om det invändiga, det som inte går att få med på bild…
Tiden post op är inte trevlig alls. Hela livet påverkas och det brukar ta ungefär 8 veckor innan jag börjar känna mig någorlunda på banan igen. Familjelivet blir lidande, jag kan inte vara en närvarande mamma som busar och leker med mitt barn. Något sexliv är det inte tal om efter operation, det tar ganska länge innan man liksom känner sig redo för något sådant igen.
Jag har tur och känner mig lyckligt lottad eftersom alla ställer upp, både familj och vänner. Mina föräldrar är fantastiska. Städar, lagar mat, fixar och donar. Ställer upp och sköter Selma när Adam behöver jobba och jag inte är i form att ta hand om henne. Alla ställer upp så gott de kan på olika sätt och det är guld värt. Det är så otroligt mycket värt att jag inte ens kan hitta ord som beskriver exakt hur värdefullt det är.
Senaste kommentarer