Idag för ett år sedan åkte jag in på akuten då jag känt mig dålig några dagar. Aldrig hade jag väl kunnat tro att besöket på akuten skulle sluta med en akutoperation (det är iofs inte enda gången jag kommit till akuten och skickats på akut operation) följt av en dags återhämtning och sedan en större operation.
Det började redan runt 18/11 med att jag hade mer ont i arslet än vanligt men eftersom vi hade planerat Selmas kalas den 21/11 bet jag ihop och fokuserade på att orka hålla mig på benen. Fokuserade stenhårt på kalaset och lyckades härda ut länge nog att medverka. Hade dock ingen feber utan ”bara” ökad smärta och därför kändes det inte värre än att jag vågade avvakta lite med att uppsöka läkare. Dumt jag vet men vad gör man inte för att få vara med på sitt barns 4-års kalas!
Så kom kalasdagen som vår lilla donna sett framemot i flera veckor. När kalaset var över och vi hade städat undan var klockan redan kväll och då kände jag inte för att åka in på akuten utan bestämde mig för att vänta till dagen efter, det vill säga den 22/11 (dagen idag men för ett år sedan).
Den här bilden tog jag på en brits i ett rum på akuten där jag väntade på att undersökas av kirurgen.
Vi åkte redan på förmiddagen och hoppades vara hemma till 15 då vi hade bjudit in släkten på födelsedagsfika. När kl slog 15:30 fick Adam åka hem utan mig och då hade mina föräldrar ryckt in och tagit emot alla andra gäster. Själv opererades jag senare under kvällen och det visade sig att jag fått ytterligare en abcess. På ren svenska hade jag fått ytterligare en böld i röven.
Dagen idag för fem år sedan kom vi hem från BB med vår prinsessa. En så häftig upplevelse, går inte riktigt med ord beskriva för den som inte varit med om det själv. Det kändes som att jag levde i en dröm <3 Då hade jag ännu ingen aning om omfattningen av min skada och den helvetesresa jag skulle kastas ut på. Kanske var det bra att jag då inte hade vetskap om alla prövningar och alla hinder som komma skulle. Jag vaggades in någon sorts falsk trygghet och kanske var det bara för att jag faktiskt kände mig trygg som jag kunde njuta av den där allra första tiden innan smärtan kom krypande och förstörde så mycket av Selmas bebistid.
Jag tror att den här bilden är tagen 21/11 2011 <3
Idag vill jag bara backa bandet och göra om första året eller till och med första åren. Kunna göra allt sådant som jag fick avstå eller tvingade mig själv att göra trots att jag hade så ont och var så slut att jag bara ville lägga mig som en fläck på golvet och gråta.
Idag för fem år sedan var vi i början av en kärleksfull resa med vår dotter som då var två dagar gammal. Idag för fem år sedan var jag i början av denna påfrestande, smärtsamma och förbannat jobbiga resa som aldrig verkar få ett slut. Ska bli intressant att se var jag står om ytterligare ett år.
KRAM
Senaste kommentarer