Jag kan inte riktigt sluta fundera på det här med att så många verkar tycka att förlossningsskador hör hemma i skuggan, att det är något som inte bör komma fram utan döljas och tystas ner. Mörkläggas. Allt för att inte skrämma upp gravida kvinnor och framtida gravida.
Jag förstår inte riktigt VARFÖR? Varför ska detta mörkläggas och tystas ner? Varför är det så förbaskat viktigt att inte ”skrämmas”?
Jag förstår att man är nervös och rädd inför en förlossning, det var jag också. Även om jag var förväntansfull och ville att bebisen skulle komma ut så var jag samtidigt livrädd inför det som komma skulle. Nu, såhär i efterhand, önskar jag så mycket att jag var bättre förberedd och framförallt påläst om saker som kan hända under förlossningen, om skador som kan uppstå.
Anledningen till att våra ”skräckhistorier” berättas är faktiskt inte alls för att skrämmas och skapa panik. Min förlossning var inte någon skräckhistoria, jag fattade inte ens att jag blev så pass skadad då ordet sfinkterruptur var helt främmande för mig. Trots att jag inte har någon skräckhistoria att berätta så slutade det illa för mig.
Att media uppmärksammar oss och berättar våra historier känns fantastiskt, många av oss lider i det tysta och skäms för våra problem. Den här ”mörkläggningen” resulterar tyvärr i att det känns skamligt att prata om skador och jag blir både ledsen och arg när en del vårdpersonal väljer att bemöta oss med att säga att det bara är skrämselpropaganda och felaktig fakta. Att enda anledningen till att vi är med i tidningen är för att den vill ha stora rubriker med text som säljer (vilket trasiga underliv uppenbarligen gör). Ja självklart vill tidningen sälja men det är inte skrämselpropaganda och det är inte felaktig fakta.
Det här är våra liv, på riktigt. Helt allvarligt.
Mitt liv är stundvis helt fucked upp, andra perioder är det ganska ”normalt” men framförallt kan du aldrig se något på mig. Jag har lyckats leva ett ganska normalt familjeliv med jobb, resor och andra äventyr men alla är inte lika lyckosamma. Vissa kan inte jobba, andra har problem att ta hand om sina barn. För vissa tar förhållandet slut. Det är helt sjukt hur mycket ett trasigt underliv tär på förhållandet.
Mitt liv förbättrades drastiskt tack vare stomin. Men.. Sanningen är den att på grund av det jag råkade ut för under min förlossning har jag tvingats gå igenom så mycket tråkigheter och enormt mycket smärta. Tyvärr drabbas många kvinnor av någon typ av skada och även om förlossningsvården förbättras så kommer skador förekomma även i framtiden. Många kvinnor har dessutom problem att få hjälp av vården och det vill vi självklart också förändra.
Det är dags att förlossningsskador tas på allvar och det är dags att sluta skylla på rädsla.
Är man vuxen nog att föda barn, då bör man även vara vuxen nog att få veta vad som faktiskt kan hända under och efter en förlossning. KUNSKAP ÄR MAKT!
Hur tänker du om det här, skrämmer jag /vi dig?
Tack för fin blogg och att du delar dina tankar med oss.
Jag håller absolut med dig om att kunskap är makt! På kontroller hos läkare og barnmorskor före förlossningen, var förlossningsskador inte ett tema. Man blir meddelad att det är sällsynt sånt händer, men ser man på statistiken, så är det jo minst 2% som får grad 3 och 4 (i Norge, där jag är från och bor). I Norge var det 58200 förlossningar i 2015, dvs 1164 av dom slutade med en skada grad 3 eller 4!!. Det är många! Har läst att procenten är även högre i Sverige?
Jag hade tur och fick et jättebra läkarteam som gjorde en nogrann jobb när dom sydde ihop meg efter min sfinkterruptur grad 4. Men informationen efteråt var så gott som noll, bland annat pga personalbris. Jag kunde ha skrivit en bok om mina tre dagar på sjukhuset, dom var absurda. Tankar, tusen frågor. Noll sömn. Jag hade ingen aning om nått. Googlade som besatt och det var där jag fann svar. Tack vare tjejer som dig, som delat sina erfarenheter – goda och dåliga. Tack!
Visst är kunskap makt!
(ursäkta min svorska ;).. övar mig på att skriva svenska. Skall flytta med min sambo til Holmträsk nästa år : )
Hej! Jag tycker att du är jätteduktig på att skriva på svenska 🙂 Till Holmträsk?! Jag kommer själv ursprungligen från Norrfjärden vilket inte är så långt från Holmträsk! Är ju egentligen inte långt mellan Holmträsk och Älvsbyn heller 🙂
Så skönt att ha ett bra läkarteam men hemskt att informationen är så dålig! Ja, tyvärr har du rätt i att procenten är högre i Sverige. Nu beror det lite på vilken källa man tittar på men jag har för mig att siffran säger ca 6% i Sverige.
Jag blir så fundersam på varför man inte informerar mer om skador under graviditeten, man kan ju informera på olika sätt och behöver inte göra det skrämmande utan mer informativt!
Tack för dina fina ord och tack för att du delar med dig 🙂 Kram
Holmträsk, ja 🙂 Har en svägerska i Älvsbyn 🙂 Vi har köpt hus där och flyttar troligen dit nästa sommar! Kanske vi ses i nån sammanhang 🙂 Världen är inte så stor! ????
Världen är liten 😉
Jag tycker det är bra att det uppmärksammats så mycket nu den sista tiden. Jag var en av dom som kom till förlossningen i hopp om att bebisen skulle komma ut, och sedan komma upp på bröstet och allt skulle vara fint…
Jag fick inte alls en så farlig förlossningsskada, grad 2 pga. Sugklocka, det har gått 4 månader och jag är ändå inte helt återställd (räknar själv med 1 år). Men ändå skäms jag ibland för att berätta vad jag har upplevt och vad jag tyckte var jobbigt, jag tyckte det var riktigt traumatiskt och anledningen var personalbrist, inget man vill nämna för sina gravida vänner direkt…
Så tråkigt att höra ❤️ Jag förstår precis vad du menar.. Jag skämdes så mycket i början att jag inte ens berättade för mina närmaste vänner hur illa skadad jag var. Kändes lite som att jag hade misslyckats med något som kvinnokroppen borde klara av, jag var så ledsen och besviken på mig själv.
Idag förstår jag såklart bättre men just där och då kändes det som att det var jag som hade misslyckats och jag kan tänka mig att många känner så och därför inte heller berättar.
Det kan ta ett bra tag att läka och huvudsaken är nog att man låter det ta tid. Kram ❤️
Hej!
Jag har inte fött något barn än men jag blir inte avskräckt. Visst är det skrämmande att läsa om hur illa det kan gå, men samtidigt lugnande att förstå vad som kan hända och inte minst att det går att överleva och leva ett liv efter det!
Tack för att du tar upp ett svårt ämne, din blogg är inspirerande på många sätt!
Tack Julia ????
Tycker absolut sådant ska komma fram. Jag tror också att det många gånger förhindrats om barnmorskor och vårdpersonal fick göra sitt jobb och faktiskt ta hand om en kvinna och inte flera på samma gång. Det är så mycket som måste förändras. Jag blev doula förra hösten, jag vill så klart vara med och påverka. Jag önskar även att den kunskap jag har om förlossningar idag skulle jag ha haft när jag fick min son för snart 12 år sedan. Då hade jag haft chansen att säga nej till saker och förstått mer. Är inte förlossningsskadad själv, men är väldigt intresserad av förlossningsrelaterade saker :).
Ja visst är det tragiskt att personalen ofta är underbemannad och inte ”hinner med”:(
Vi behöver alla krafter vi kan så alla som är intresserade och vill förändra är guld värda ❤️
”Är man vuxen nog att föda barn så bör man även vara vuxen nog att få veta vad som faktiskt kan hända under och efter en förlossning”
Detta! Det är nog det bästa och klokaste jag någonsin har hört och sett gällande ämnet.
När man söker vård som förlossningsskadad bemöts man med misstro och om man skadas får man höra att det ska inte pratas om. Jag kokar när dessa kvinnor behandlas som lögnare, överdrivare och spridare av skräckpropaganda.
det måste komma ett slut med att behandla vuxna människor som överkänsliga barn!
/ Jenny, förlossningsskadad med total sfinkterruptur grad 4(som jag inte skäms för eller undviker att berätta om)
Nej vem sjutton hade hört talas om sfinkterruptur! Att spricka hela vägen talades det lite snabbt om men det var inget att vara orolig över efter som det typ aldrig hände. Det gjorde det… Två gånger! Väldigt lätt att känna att man misslyckats när det händer.
Att berätta om en förlossningsskada är absolut inte för att skrämmas. Jag tycker att det är bra att det äntligen börjat uppmärksammas. Jag minns själv när jag satt där och googlade på sfinkterruptur för att jag inte fått tillräckligt med information. Det kändes som att jag var ensammast i världen och att det bara var jag som hade spräckt sönder alltihop. Det är tur att jag är så pass öppen av mig som faktiskt pratat om det med allt och alla. Annars vet jag inte hur jag hade tagit mig igenom det. För tiden efter förlossningen var ett helvete.
För att sammanfatta – okunskap skapar rädsla. Det du gör är så otroligt viktigt och låt dig aldrig tystas! <3
Håller med dig om att det är otroligt viktigt att det kommer fram! Vården i Sverige MÅSTE bli bättre.. och förlossning verkar vara väldigt långt ner på prio listan vilket är helt åt helvete!
Jag har inga egna erfarenheter av förlossningsskador då det (tack och lov!!!) gick bra för mig.. trots sätesbjudning.
Vi är många som hejar på er som står upp för oss alla! ????
Jag tänker att när problemet med bristande förlossningsvård uppmärksammas så är det inte för att skrämma utan för att ordna så att kvinnor en dag SLIPPER vara rädda för att föda barn. Om förlossningsvården var bättre kanske kvinnor inte skulle behöva spricka, och om de ändå gör det så kan vården vara så bra att detta inte behöver innebära några negativa konsekvenser. Kvinnor ska INTE BEHÖVA vara rädda för att föda barn. Genom att gömma undan problemet kvarstår rädslorna och problemen. Genom att lyfta fram detta skrämmande i ljuset ökar chansen att den skrämmande faktorn tas bort.
Jag kan tillägga att inte heller jag upplevde förlossningen som skrämmande trots sfinkter ruptur. Förlossningen var helt magisk och en så häftig upplevelse att jag skulle göra om det alla gånger. Sen var det ju inte lika roligt efteråt hehe. Men inte ens då kunde skadan ta ifrån mig mitt rosa lyckomoln för att jag hade fått en så underbar, söt liten bebis.
Så härligt att höra! Det var lite likadant för mig 😉
Så bra sagt! ????
Tack 😀