Just nu är jag inte så stark.
Jag brukar vara bra på att hålla humöret uppe trots att saker och ting inte alltid är så bra men nu sedan mitt krampanfall i fredags har jag inte alls mått speciellt bra. Jag har ingen ork och energin är som bortblåst. Jag får kämpa med att orka vardagssysslorna och framförallt får jag kämpa för att orka göra saker tillsammans med Selma.
Men, är det något jag lärt mig genom åren så är det att det är helt ok att bryta ihop. Jag har också lärt mig att det är ok att be om hjälp.
Något som jag lärt mig om mitt psyke är att det är väldigt starkt och att jag brukar komma tillbaka starkare och med ännu mer ”jävlar anamma” när jag väl fått bryta ihop. Så jag gissar att det är ditåt jag är på väg just nu, att bryta ihop för att likt fågel Fenix komma tillbaka som en ännu bättre version av mig själv. Hanna trettio punkt noll (eller vilken version det nu må vara i ordningen).
Jag funderar på om jag eventuellt ska ansöka om att gå ner i arbetstid under en period. Bara jobba typ 75% eller något åt det håller. Kanske är det precis vad jag behöver. Då kan jag ta smärtstillande de nätter jag i dagsläget väljer att undvika smärtstillande (brukar inte knapra piller när jag ska upp och jobba). Jag borde kanske egentligen boka en tid i Sunderbyn för att prata med min kirurg. Får vi till kroppen, smärtan och sömnen borde alla andra ”problem” vara lösta.
Har du valt att gå ner i arbetstid på grund av hälsan eller kanske av någon annan anledning, berätta gärna! 🙂
Hej! Är intresserad av ämnet stomi, och skulle vilja veta hur du upplever vardagen med stomin? Vilka hinder finns? hur är reaktionerna från omgivningen och upplever du att det finns mycket kunskap om stomi? Har stomin satt käppar i hjulet för dig när det kommer till kärleksrelationer?
Hoppas du får en fin dag! Tack för att du delar med dig av en fin och intressant blogg! 🙂
Hej Nathalie!
Jag tar med mig din fråga och skriver ett längre inlägg om detta när jag är hemma från Söderhamn. Finns så mycket att berätta 🙂
Jag har en historia av depression/stressyndrom och under 2016 var jag deltidssjukskriven största delen av året pga det. Men nu har jag valt att jobba 90% för att hinna både med mig själv och familjen, förhoppningsvis uppleva betydligt mindre stress än om jag skulle jobba heltid.
Krya på dig, gillar din blogg! 😀
Gör det stor skillnad på heltid och 90%? Hur mår du idag? Kram
Om du inte kan arbeta heltid på grund av din hälsa så tycker jag att du ska diskutera deltidssjukskrivning med din läkare. Ekonomiskt är det bättre för dig och din familj och då har du också rätt till barnomsorg vilket du kanske behöver när du mår som sämst.
Jag har själv hoppat upp och ner i tid många gånger av många olika anledningar. Inget konstigt. För mig har det gjort stor skillnad i ork och hälsa och livsglädje att gå ner i tid. Men det är även en trygghet att veta att jag kan gå upp i tid igen. Lycka till.
Tanken har slagit mig, ska ta upp det med min kirurg nästa gång jag träffar honom. Tack för att du delar med dig ❤️ Kram