Jag kommer aldrig någonsin att glömma hur extremt liten och ensam jag kände mig alldeles i början när omfattningen av min skada slog ner som en blixt från en klarblå himmel.
Sfinterruptur grad 3 och 4.
Jag hade precis hunnit förstå och ta in vad begreppet sfinkterruptur var och innebar, att jag hade fått grad 3 och 4 varav grad 4 är den största bristning du kan få. Att musklerna skadats och att slemhinnan i tarmen tagit stryk. Jag hade förlikat mig med tanken att ha problem med gas och avföring under några veckor eller kanske någon månad. Jag hade förstått att smärtan i underlivet skulle vara ihållande en period men att det skulle bli bättre. Självklart skulle det bli bättre!
Bilderna visar skillnaden mellan sfinkterruptur grad 1 och grad 4. Bildkälla HÄR
Så kom dagen när det inte längre gick att härda ut, dagen när jag orolig och gråtfärdig (ja jag grät faktiskt i väntrummet) fick träffa en läkare för att kontrollera att allt stod rätt till.
Dagen när allt ställdes på ända. När jag någon timma senare anlände till akutmottagningen och plötsligt förbereddes för akutoperation.
Dagen när jag uppskakad och livrädd tvingades kyssa min man och vår fina lilla bebis farväl, när jag förfasades över att hon aldrig ätit från flaskan. Dagen när jag trodde att mitt hjärta skulle gå sönder.
Skammen.
Rädd. Orolig. Ensam. Liten. Alla dessa känslor och ingen som gått igenom något liknande att prata med (familj och vänner har alltid ställt upp och funnits där men det hade ändå varit skönt att komma i kontakt med någon som upplevt något liknande).
Så ett drygt halvår senare såg jag Skammen, Uppdrag Granskning´s reportage om förlossningsskador. Jag kommer ihåg att jag satt vid dataskärmen (såg programmet på nätet) tyst med tårarna rinnande nerför mina kinder.
Det fanns andra! Andra som jag!
På grund av mina egna upplevelser och alla omvälvande känslor jag hade när jag kände mig som mest ensam, har jag gjort det till mitt mål att vara med på resan för att sätta förlossningsskador på kartan och vara med i kampen för att tvätta bort den skam och det tabu som omgärdar den här typen av skador.
För att se inslaget från Malou efter tio, klicka HÄR.
För att läsa reportaget i Aftonbladet, klicka HÄR.
För att se reportagen från SVT, klicka HÄR och HÄR.
Våga vägra tystnad!
Jag har medverkat i media ett flertal gånger och kanske kan jag genom mitt engagemang hjälpa andra kvinnor i liknande situation. Kanske kan jag inspirera någon att våga söka hjälp för sina problem och kanske kan jag också visa att det inte är något att skämmas för. Vi finns och vi är skrämmande många. Vi är som vilka kvinnor som helst men vi har ett dolt handikapp, något som inte syns på utsidan men påverkar våra liv i allra högsta grad.
Genom att våga vägra tystnad skapar vi debatt, vi uppmärkssammar förlossningsskador. Vi når ut med våra berättelser. Vi hittar och stöttar kvinnor som, precis som jag en gång gjorde, känner sig ensamma och övergivna.
Tillsammans skapar vi förutsättningar för att få till en förändring angående tystnaden och skammen men vi skapar även förutsättningar för att få till stånd en förändring och förbättring inom vården!
Tillsammans är vi starka och vi vägrar tystas ner!
Vill bara säga tack till dig, nu äntligen efter 4 månader fick jag svar på vilken typ av förlossningsskada jag fått när jag födde vårt andra barn! Känner så igen mig i den här skammen, ”varför kan jag inte föda barn lika bra som alla andra?”. Angående skadan så har jag försökt söka svar inom vården, men allt jag fått höra är att det ser fint ut (och det gör det också utefter omständigheterna, tack vare den fina barnmorskan som förlöste och sydde mig). Har inte haft några större problem med skadan efteråt (mest känselbortfall), och jag är såklart tacksam för att det gick bra när jag ser att det kunde vara mkt mkt värre, men detta är nått som jag bearbetar ännu.. Du är så stark som vågar vara öppen med detta, så ville bara säga att din dagliga öppenhet kring detta hjälper mig i min bearbetningsprocess! Kram
Hej! Det värmer så otroligt mycket att veta att jag faktiskt kan hjälpa någon med min öppenhet, jag blir så himla glad och känslosam att ögonen tåras ❤️
Däremot är det ju samtidigt skandal att man som förlossningsskadad måste hitta svar genom internet, där har vården otroligt mycket att lära och ta till sig. Än en gång förstår jag att informationen är lika bristfällig idag som för snart fem år sedan när jag drabbades.
Skönt att höra att du är okey efter omständigheterna. Mina skamkänslor klöste sig fast ett bra tag innan jag vågade vara öppen men det föll sig mer och mer naturligt då folk så klart undrade varför jag var in på sjukhus så ofta. Börja berätta lite försiktigt så ska du se att det går bättre och bättre! Kram /Hanna
Ensamheten i att ha en skada som väldigt få vågar prata om är tärande.
Jag minns att när jag försökte prata om min smärta och mina problem, luska ut om det var bara jag eller om det var normalt då byttes samtalsämnena oftast snabbt ut. Även när jag sökte vård blev jag bemött med ett snabbt ”det ser fint ut, allt är normalt”. Jag lärde mig att tiga, å jag teg länge. Allt för länge.
Du är en bra förebild och ambassadör för oss skadade. Du banar vägen, visar öppet vad som kan hända och hur det är att leva med detta.
Stort tack för att du berättar så öppet och bra!
Ja visst är det förjävligt egentligen, man ska inte behöva vara tyst på grund av skammen. Önskar så att vi kunde tvätta bort allt vad skam och tabu heter!
Tack ❤️
Du är modig och stark. Och en riktig kämpe. Gud vad du sliter på. Du har nog inspirerat många att söka hjälp och fått många kvinnor att känna sig mindre ensamma.
Kram på dig.
Tack för dina fina ord ❤️ Jag hoppas att du har rätt ???? Kram
Du är stark! Tack för det du gör!
Tack ❤️
Åh! Blir så ledsen när jag läser. Det går inte för en som inte varit där att förstå. Usch för när du fick lämna mannen och lilla bebisen.
Du måste ju haft helt galen smärta i och med denna skada efter förlossningen?! Är ju ”nog” efter en icke- komplicerad sådan.
Du gör det bra som skriver, informerar osv. All styrka till dig!!
Ja det gjorde fasligt ont men jag har ju inget att jämföra med, vet inte hur ont man har efter en okomplicerad förlossning 🙂
Tack ❤️