Att vara sjuk under helgen är ju inte direkt vad man önskar…
jag har så förbaskat ont i hela kroppen, från lilltån till knoppen men allra värst runt bröstkorgen. Är tungandad och upplever att jag får kämpa för att få luft, börjar det inte vända snart gissar jag att jag måste uppsöka läkaren.
Febrig, osminkad och med skitigt hår. Knepet är att dra ner belysningen så det inte riktigt syns hur illa det egentligen är, hehe.
Har även hunnit fundera på om det kan vara någon infektion på gång, det brukar då börja med förkylningssymtom. Men, eftersom Selma inledde veckan med förkylning och jag liksom tog efter så borde det inte vara något annat. Selma är det full fart på idag och då blev hon sjuk måndag eftermiddag/kväll så fem dagar kanske är helt ”normalt”.
Den här rädslan är så djupt rotad att oron kommer krypande när jag får feber och/eller förkylningssymtom och mycket beror nog på att jag fick den där blodförgiftningen som kunde ha tagit mitt liv. Och den började med förkylningssymtom och feber… Mer om det kan du läsa i inlägget NU DÖR JAG.
Senaste kommentarer