Jag har då och då under mitt liv haft komplex för olika delar av min kropp.
Under tonåren pendlade jag mycket i vikt och många gånger var det just det här med vikten som spökade. Jag ville bli smal och periodvis var nog metoderna för att uppnå detta inte speciellt sunda. Det testades olika typer av dieter och det bantades trots att jag nog egentligen inte skulle ha satsat på bantning utan bra mat och träning (visheten kommer med åldern).
Idag har jag komplex för mina sneda och krokiga tänder. Den nedre tandraden är allt annat än perfekt och jag sliter mitt hår för att jag var så urbota dum när jag var yngre. Varför tog jag inte tandställning? Om jag kunde resa tillbaka i tiden och ge mitt yngre jag en knuff i rätt riktning skulle jag göra det. Jag funderar på att åtgärda/korrigera tänderna nu i vuxen ålder.
Jag ler nästan alltid med stäng mun.. Bjuder på denna 🙂
Jag har lärt mig att le så att de sneda tänderna inte syns och jag tänker inte så hemskt mycket på det förutom när jag ser mig själv i någon intervju, det är nämligen svårt att dölja tänderna när man pratar! Övre tandraden är inte sned så dem kan jag visa utan problem.
Ju mer jag tänker på det desto mer förstår jag ju att jag fortfarande har lite issues med detta, måste nog kanske kolla vad det skulle kosta att fixa men jag gissar att prislappen säkert landar på minst 50.000kr. Frågan är om det är värt det..?!
Har du några komplex?
Haha ja jag tror vi får göra de ???? Ja det är ju lätt att vara efterklok.. men du är sugen på att sätta dit en tandställning nu eller går det justera på annat sätt? En nackdelen med att ha en berg och dalbana i käften är ju även att det är svårt att borsta tänderna, inte lätt att komma åt!
Jag funderar på att göra någon form av fasad men jag vet inte riktigt 🙂
Hej Hanna,
Du kommer med största säkerhet inte ihåg mig. Jag mejlade för några månader sen om min stomi. Läser din blogg av och till pga att jag blev stomiopererad för nåt år sen. Det kryllar inte av bloggar där folk delar med sig så fint som du gör om det där med påse på magen. Du ska ha varmt tack för din öppenhjärtighet med det.
Jag skrev att det kanske var på gång med nedläggning av min stomi. Fick en tillfällig efter en mkt svår inflammation i tjocktarmen, där jag var väldigt sjuk. En bit av tarmen fick tas bort och det las upp en stomi. Gud, så lessen jag var! Så äcklad och totalt förstörd över det faktum att jag inte var ’normal’ längre.
Sen gick det på nåt sätt ändå. Livet tuffade på med påsen och jag vande mig allt eftersom. Inte så att jag accepterade och slutade hoppas på att bli återställd, men det är märkligt, livet fortsätter och de senaste månaderna kunde det gå flera timmar på dagen utan att jag ens tänkte på stomin. Var i början helt besatt.
Nåväl, nu är min stomi iaf nedlagd. Jag är lagad igen, sen drygt 3 veckor tillbaka. Op-ärren har nästan läkt, samma 40-stygns-bukärr som då jag fick stomin + att stomihålet är ihopsnörpt. Imorgon är sista vårdcentralskollen och om ett par veckor börjar jag jobba igen.
Nu får du ursäkta, men jag tror jag kan skriva detta. Vi som varit/är i denna tarmsvängen verkar ha blivit vana, tycker jag mig ha märkt. Jag kan bajsa på riktigt. Sinnessjuk insikt, men en sån lycka! När jag låg stollig i huvudet på uppvaket känner jag en lite fis som pyser ut genom ändrarmen. Jag började nästan grina av glädje och bara tänkte om och om igen: det funkar, herregud, det funkar.
Jag är så förvånad att allt bara fungerar (iaf nu efter ett tag). Den killen som opererade mig, så himla skicklig och jag är så tacksam.
Förlåt, för mkt tjat om mig själv. Tappade fokus lite och snöade in på mig själv för mkt, men jag är bara så överväldigad just nu.
Jag läser om dina svårigheter och du är så ung, jag är gammal nog att vara din mamma, och jag hoppas så innerligt att du får den hjälp du behöver. Att du så småningom kanske oxå kan få din stomi nedlagd och att din kropp läker. Verkligen önskar jag det, för ingen ska behöva gå igenom det du gör och ha det så jobbigt pga en förlossning.
Din dotter är så gullig och du verkar ha fina människor runt dig, men du är alldeles för ung för så mkt sjukdom som du får kämpa med. Jag önskar dig all lycka och att det blir bättre för dig frampå.
Om du nån gång skulle vilja fråga mig om nåt som har med nedläggning av stomi att göra, (lr iaf min stominedläggning), är du välkommen att kontakta mig. Nu har du – om jag fattat rätt – loopstomi och det hade inte jag, men kanske kan jag vara dig behjälplig ändå. Vill du bara prata generellt om stomi går det lika bra.
Varmaste hälsningar och allt gott till dig från Marie.
PS. Jäkligt snygga skor från Clarks du köpt. Hittade ett liknande par häromdagen som jag nu väntar på. Har varit på jakt efter de perfekta svarta herrskorna med snörning i typ två år.
Hej!
Så spännande att höra! Kan tänka mig att det kändes häftigt att efter så lång tid känna en fis som pyser ut, på ”rätt” ställe!! 🙂 Kan tänka mig att det är en sjukt häftig och euforisk känsla när man får stomin nedlagd och allt fungerar!!
Jag har en loopstomi och tanken var ju att dn skulle sitta bara 6 månader men nu har jag snart haft den ett år. Har läst lite på nätet (dumt av mig) om vad som kan hända om man har en tillfällig stomi ”för länge” och det verkar inte som att det funkar speciellt bra för vissa men för andra fungerar det problemfritt.
Tack så mycket för din pepp och dina fina ord, det betyder så mycket för mig 🙂 Jag vet att ingen ska behöva gå igenom en sådan här sak efter en förlossningmen när jag tänker på människor som har det värre, som har en sämre diagnos, så kan jag faktiskt känna mig lycklig över att det inte är värre… Precis som du skriver så lär man sig att leva med det och man accepterar att saker och ting är som dom är.
Kram på dig <3
Har samma problem med min nedre tandrad, ser ut som en berg och dalbana!
Det var tal om att jag skulle få tandställning när jag var yngre, men dom slutade ut det..
Hihi vi får starta klubb! 🙂 Jag skulle ju få räls men tackade nej! Dumma mig! Tänk om jag gjort det då och sluppit betala dyrt för det nu! Grrrr så surt!