Hanna Öhman

Plötsligt känns det så nära. Biljetterna bokade och allt är klart inför resan till Uppsala och operation nummer 26.

Jag vet att jag brukar ha fruktansvärt ont efter den här typen av operation men när jag försöker komma ihåg smärtan mer exakt, då tar det stopp. Jag kan helt enkelt inte förnimma hur det brukar kännas. Kroppen är smart på det sättet att den liksom hjälper till att förtränga smärta.

Bild från min senaste operation månadsskiftet november/december 2016. En mindre operation och inte speciellt smärtsamt post op, sjukskrivning ca 2 veckor. Kommande operation går dock ej att jämföra med denna…

Jag vet att jag brukar ha problem att kissa i ungefär 5-6 veckor, att jag har svårt att sova på grund av smärtan och när jag väl somnat så vaknar jag ofta av att det värker och gör förbaskat ont. Jag kan även komma ihåg att det gör ont att gå och sitta. Men, själva smärtan.. exakt liksom hur den känns, det kommer jag inte ihåg. Jag är ganska säker på att jag förträngt det onda, att det är kroppens och knoppens sätt att hantera alla turer och allt som hänt.

När jag är förberedd och inställd på smärta, då känns det lite lättare att handskas med eländet. Och det värsta är trots allt när man förstår att en operation varit misslyckad för då har man denna smärta till absolut ingen nytta. Förhoppningsvis behöver jag inte uppleva det den här gången, förhoppningsvis kommer smärtan inte vara förgäves.