Idag läste jag något som fick mig att gå igång på alla cylindrar…
Den här gången handlar det om en artikel i GRAVID & nyfödd (som är ett modernt magasin för den gravida kvinnan och nyblivna föräldrarna som jag faktiskt tycker är jättefint, jag gillar i övrigt magasinet och kommer fortsätta läsa det) med titeln:
Så brottar du ner din förlossningsrädsla
Det jag många gånger reagerar på när vårdpersonal skriver om förlossningsrädsla är att man i princip alltid använder ord som till exempel:
Lita på din egen kropp.
eller som i detta fall:
Att föda barn handlar om att ge sig hän och lita på kroppen.
Artikeln berör hur du kan gå tillväga för att hålla dig lugn, trygg och positiv under hela förlossningen. Jag förstår tanken bakom detta eftersom det var exakt precis så jag själv tänkte en gång i tiden. Jag läste inget negativt alls utan fokuserade på positivitet. På att tänka positivt och vara positiv.
Vidare läser jag:
”Det jag INTE rekommenderar dig är att läsa på forum eller googla frenetiskt då detta många gånger är direkt kontraproduktivt.
Vissa delar av artikeln tycker jag är jättebra men det här orden som så många pratar om när någon skriver att det börjar närma sig förlossning, orden om att ”bara lita på kroppen” är ord som jag är allergisk mot och även om kvinnor fött barn i alla tider och det är en naturlig del av en graviditet så kvarstår det faktum att alla förlossningar inte går plättlätt trots att kvinnan lyssnat och litat på kroppen.
*Bild från Gravid & nyfödd
Jag hade en trygg förlossning och jag lyssnade på min egen kropp. Jag drabbades inte av panik utan jag var lugn och sansad. Jag hade läst Föda utan rädsla flera gånger och den var fantastisk att ha i bakhuvudet.
Trots att jag hade en positiv upplevelse drabbades jag av en sfinkterruptur grad 3 och 4 med följder som exempelvis urinläckage, avföringsinkontinens och ständiga smärtor i mina nedre regioner. Idag är jag till och med stomiopererad till följd av skadorna jag drabbades av under förlossningen.
Till mig sa ”alla” att jag skulle lyssna på min egen kropp, att kroppen liksom skulle vara programmerad att föda barn bara jag skulle hålla mig lugn. Lyssna på kroppen och andas så skulle allt gå så bra. Det gjorde det dock inte, trots att jag följde kroppen efter konstens alla regler. På grund av det här snacket om att ”lyssna bara på din egen kropp” anklagade jag mig själv och jag SKÄMDES. Det kändes som att jag hade misslyckats och att det var mitt fel att jag gick sönder.
Idag vet jag att jag är långt ifrån ensam om dessa känslor. Många kvinnor jag kommit i kontakt med vittnar om samma känslor.
Istället för att bara få höra ”lyssna på din kropp” hade de önskat mer information och fakta om skador och framförallt hade de önskat information om VAR MAN SKA VÄNDA SIG FÖR ATT FÅ KOMPETENT HJÄLP ifall man drabbas av en förlossningsskada.
Detta måste börja hos personal inom vården, det måste ske en informationsförändring och vårdpersonal måste sluta upp med att säga att gravida kvinnor inte ska vara pålästa om skador för vet ni, INFORMATION ÄR KUNSKAP OCH KUNSKAP ÄR MAKT!
Jag har sagt det så många gånger tidigare och jag kommer fortsätta säga:
Är man är vuxen nog att skaffa barn, då är man vuxen nog att få reda på vad som kan hända under en förlossning!
Vad är det för samhälle vi lever i som tar ifrån kvinnan hennes rätt att veta?
I samma artikel läser jag även:
Kom ihåg att skräckförlossningarna är väldigt ovanliga, och att förutsättningarna för att just din förlossning kommer att vara tämligen tråkig och normal är höga!
Även detta är något som upprör mig eftersom det inte nödvändigtvis behöver vara en ”SKRÄCKFÖRLOSSNING” för att mynna ut i en förlossningsskada, min förlossning var inte någon skräckupplevelse men lika fullt gick det illa.
*Bild från Gravid & nyfödd
Vid i princip all annan sjukvård informeras man om för- och nackdelar med ingreppet och man får information om eventuella komplikationer MEN när det gäller förlossningar lämnar man helst kvinnan ovetande eftersom man är rädd för att bidra till ökad förlossningsrädsla?
Skulle olyckan vara framme och kvinnan drabbas av en förlossningsskada lämnar detta snack en otroligt bitter eftersmak eftersom vårdens inställning till att hålla informationen knapphändig bidrar till hennes skuldkänslor. Tro mig jag vet för jag har själv varit där.
Jag tycker att det är SKANDAL att uppmana kvinnan till att inte vara påläst och jag hoppas innerligt att vi kanske får till en förändring liknande den som är på gång i England (läs mer HÄR).
Tanken är ju inte att föda förlossningsrädsla utan att informera så att kvinnan kan känna sig trygg med ALL info i ryggen, inte bara en lättvindig uppmaning om att lyssna på kroppen. Stor skillnad!
Att säga det den här kvinnan säger i artikeln är jättefint. För alla som inte drabbas. Men, för dem som drabbas är detta som att sparka på någon som redan ligger.
Jag undrar, har jag någon läsare som är barnmorska eller kanske någon annan som arbetar inom förlossningsvården, som kan berätta VARFÖR man inte informerar och varför man är så negativt inställd till information. Varför man under till exempel föräldrautbildningen tystar frågor om förlossningsskador? Är det för att man är så fruktansvärt rädd för att bidra till förlossningsrädsla?
Jag personligen tycker det är vansinnigt och jag kan inte sluta fundera på varför gravida kvinnor behandlas som sköra småbarn som inte tål sanningen?!
Bra skrivet! Håller på dig!
Jag funderar över om det kan vara så att det inte finns klara rutiner för hur informationen ska gå till på mödravården och att det i sin tur leder till en osäkerhet hos sköterskan hur hen ska informera om förlossningsskador. En annan orsak till att inte vilja informera på ett icke strukturerat sätt kanske är rädsla för att öka antalet fler önskningar om planerade kejsarsnitt (som inte heller är riskfritt) vilket både är ett stort ingrepp på mammans kropp och att det blir dyrt för samhället om det ska ges förebyggande till förlossningsrädda. Tror att det finns själ till varför det delges så lite information till mödrar men hoppas och tror att informationen kommer att öka tack vare ditt engagemang!
Jag tror absolut att det finns en rädsla för ökade önskemål om snitt. Som du säger är det naturligtvis också förenat med risker, att snittas alltså. Tänker också att rädslan finns för att gödsla förlossningsskräck men jag tycker inte att det är rättvist. Man får veta risker med snitt men man får inte veta risker med vaginala förlossningar. Jag förstår absolut tänket bakom men jag tycker att det är fel 🙂
Tack, man hoppas självklart kunna vara med och påverka!
Håller med dig!!
🙂
Mycket bra skrivet!
Gillar tanken du har om att ”om man är vuxen nog att skaffa barn är man också vuxen nog för att höra sanningen om vad som kan hända”. Väldigt sant.
Jag undrar om det inte bara är förlossningen vi ska få så ”fin och positiv” information om, utan även tiden innan, dvs redan hos barnmorskan finns bara planscher på små sovande nyponroser och leende små sötisar.
Inte ett ord om att man KAN få en skrikande kolikbebis som håller en vaken dygnet runt, veckan runt, månaden runt i de första månaderna?? Hur kan man då få hjälp – för sånt kan också hända!?
Självklart kan man inte jämföra dessa båda – en bebis som har ont och skriker några månader kan vara outhärdligt då, men det går över… – en förlossningsskada kan man få dras med länge…
Men, det är samma ”rosenskimrande glittrande tillvaro” som målas upp.
Du har all rätt att reagera på artikeln!
Har tidningen någon sida för insändare? Skriv en i så fall. Kan alltid hjälpa någon som läser den att stå på sig när de känner att nåt känns fel.
Kram
Visst är det så, mycket som målas upp som så perfekt. Självklart är det underbart att bli mamma och känslan går ju inte beskriva riktigt MEN det är inte alltid en rosaskimrande tillvaro. Det händer att man sliter håret av frustration.
Fattar inte varför man ska måla upp en fasad där allt är alldeles fantastiskt jämt, livet funkar inte riktigt så!
Vi har kontaktat tidningen så det kommer en liten uppföljning längre fram 🙂