Hanna Öhman

I lördags äntrade vi vecka 27 och det känns härligt att tiden flyger fram. Allt blir liksom mer och mer spännande ju längre vi kommer i graviditeten. Nu väger lillen runt 1 kilo och suger ofta på tummen enligt gravidappen Preglife (bild från appen).På tal om något annat, de nya möblerna vi beställt till barnrummet har kommit så Adam har en del jobb med att skruva ihop allt. Gissar att det blir först nästa vecka eftersom han kör VM kommande helg, men vi har ju liksom ingen brådska. Lillebror har fått likadana garderober och leksaksförvaring som storasyster, kommer bli så bra ?

Något som jag reagerat på är att jag är betydligt mer orolig den här graviditeten än vad jag kan komma ihåg att jag var med Selma. Vet inte alls om det kanske kan ha att göra med att den första graviditeten var en total överraskning och inte det minsta planerad, den här gången är det något vi drömt om så länge. Kanske är det också för att nu vet man vad man riskerar att förlora om något skulle gå fel under graviditeten.Med Selma kommer jag ihåg att jag var väldigt försiktig med att köpa saker och ställa i ordning inför hennes ankomst, just ifall något skulle hända. Däremot funderade jag inte så mycket eller oroade mig utan det var mer att jag ville vara försiktig. En bekant förlorade sin bebis i magen ganska sent i graviditeten när jag väntade Selma så därför tror jag att jag reagerade som jag gjorde. Vi fick svänga in på Barnens Land på väg hem från BB för att inhandla sådant som behövdes. Den här gången tänker jag mer att vi förbereder så allt är klart och skulle något hända får vi ta det då. Samtidigt är jag väldigt nojig och tänker mycket på hur det är med rörelser mm. Jag har dessutom lite svårt att känna rörelser på grund av min stomi så ibland oroar jag mig massor. Blir lugn så snart jag känner att det rör sig och sparkar ❤️

Var/är du någonsin orolig under graviditet?