Den här veckan har verkligen varit jobbig för kroppen. Så dålig som jag var i onsdags har jag nog inte varit under hela graviditeten. Garanterat sämsta dagen hittills. Hade så in i bomben ont i kroppen att tårarna nästan ville komma när jag rörde på mig.
Vaknade under natten till torsdag och skulle försöka ta mig till toaletten. Pustade, frustade, stönade och fnissade om vatannat, tur att vi har nära till toaletten för jag trodde där en stund att Adam skulle vara tvungen bära mig. Gissar att det som gör ont är en blandning mellan bäckensmärta, smärta från fisteln och även foglossning. Det liksom skär i hela kroppen så det känns som att jag ska gå sönder, ibland tappar jag känseln i fötterna så då går jag omkring och undrar om jag verkligen har fötter, det ser ut ungefär som när man traskar omkring med simfötter men det gör inte ont utan är mest obehagligt.
Det är tur att vi kan skratta åt eländet också, ser verkligen hysteriskt roligt ut när jag försöker ta mig framåt och även om det gör vansinnigt ont så behöver jag skratta, det känns viktigt att göra det ibland. Känner mig som tant Agda 92 bast och jag gissar att det ser ganska festligt ut. Idag är jag dock piggare, kanske Agda 80 bast ungefär. Jag är inte så snabb framåt men det gör iallafall inte så jätteont.
Magen växer och frodas men jag upplever fortfarande att den är betydligt större i verkligheten än på bild!
Senaste kommentarer