Hanna Öhman

För en tid sedan fick jag en fråga av Veronica som jag tänker att jag ska försöka besvara efter bästa förmåga.

”Du är så stark! Tack för att du delar med dig. Att läsa sånahär inlägg gör att vi andra förlossningsskadade inte känner oss så förbannat ensamma… så tack för att du delar med dig, och tack för världens bästa blogg! ?
En annan sak jag tänkt på…jag förstår inte helt din skada, förstår inte riktigt varifrån varet kommer och så. Tänkte att du kanske kan rita en bild och lägga upp? Fota kanske är lite magstarkt? men en ritad bild så man förstår? Kan ju alltid använda rosa/glittriga pennor om du vill göra det finare ???
Hur går det förresten med nästa operation? Är det någon planerad, i Sverige eller utomlands, eller vad är tanken? Eller avvaktar ni?
Kram!”

När Selma föddes drabbades jag av en sfinkterruptur, det vill säga att jag sprack hela vägen från slidan till ändtarmsöppningen och upp en bit i tarmen. Utifrån ser det ut såhär.

*Bildkälla

Vad man sedan tror hände är att sprickan som gick upp i tarmen inte läkte ihop helt utan kvar blev ett hål på ca 4-5 mm i diameter, När det då passerade avföring, tarmslem och slaggprodukter vid hålet så tryckte det på in mot hålet och en fistelgång bildades. Denna fistelgång bildade sedan en böld (abcess). Man kan beskriva det som en grotta eller ett tomrum med innehåll från det som kom via ändtarmen och fisteln. Tre sådana bölder har jag i min högra skinka och alla bölder är sammankopplade via fistelgångar.

Jag har fortfarande kvar abcesserna men idag sitter ett dränage som går upp i ändtarmen och genom alla gångar och tomrum, den kommer ut genom ett hål efter den sista abcessen, ett hål som kirurgerna gjorde för att kunna tömma min kropp på all ”gegga”. Det kirurgiskt gjorda dräneringshålet sitter i min mellangård, det vill säga mellan slidan och ändtarmsöppningen. Dräneringen är en slags tråd som förs in genom anus och går genom hela virrvarret av gångar och bölder inuti mig och kommer ut genom kirurgiska hålet, där sitter sedan en ganska stor knut (den svarta pricken på teckningen) där snörets ändar är ihopknytta med varandra, Dräneringstråden är ungefär som en tvättlina, aningen tunnare men tvättlina är det enda jag kan komma på att jämföra det med. Knuten som blir runt mellangården är inte att leka med och ibland orsakar den stora ”skavsår” då jag till exempel av en promenad kan vara skinnflådd i området runt knuten.

Jag är absolut inte bra på att rita/skissa och den här teckningen blir fel eftersom fistelgången egentligen går framåt med utloppet/öppningen framåt men jag som inte är någon stjärna på att rita gjorde såhär istället för att lättare kunna visa.

OBS, Fisteln går egentligen framåt men ritade såhär för att det var enklare! 

Något som egentligen är ganska äckligt att tänka på är att doktorn, i samband med att abcesserna upptäcktes, beskrev den största som en välfylld cremebulle! Gah, tänker på det varje gång jag ser en sådan på café eller i baksektionenpå exempelvis ICA. Och nu kanske jag förstört bakverket för någon mer också, haha.

Jag har inte hört något om nästa operation ännu men vad jag vet så ligger jag på en väntelista för att få prova ”Norge-metoden”. Vet dock ej om det blir operation i Sverige eller Norge, norska läkare har nämligen lärt ut metoden till svenska läkare. Vi får se var jag hamnar och när i tiden det blir.