Hanna Öhman

SPECIALISTMÖDRAVÅRD

Det är inte någon hemlighet att vi under en ganska lång tid har längtat efter ett syskon till vår dotter men på grund av rådande omständigheter har det inte blivit av…

Så tänkte/hoppades jag då (för 4-5 år sedan).

Jag trodde länge att den här förlossningsskadan var något som skulle ordnas/lagas förhållandevis snabbt och aldrig hade jag kunnat tro att jag fem år efter förlossningen fortfarande skulle ha stora problem, vara stomiopererad och (trots en avlastad tarm) inte i närheten av en lösning.

Jag bestämde för länge sedan att med nästa barn ska det inte bli tal om några akuta operationer eller sjukhusbesök där jag hastigt och lustigt måste lämna bort mitt spädbarn, det ska bara inte bli så en gång till MEN… Nu har jag kommit till insikt att om vi ska vänta till den dagen jag är ”frisk” så kanske vi måste vänta för evigt och därför har jag fått tänka om.

Så tänker jag nu. 

Viljan att berika livet och vår familj med ett till barn är större än rädslan att behöva genomgå den fysiskt och psykiskt krävande resan en gång till. Jag vet att vi klarar även oförutsedda händelser som rör min hälsa och dessutom skulle vi vara bättre förberedda på vad som kan komma att hända. Det vackraste vi kan ge vår dotter är ett syskon.

Selma med sin lilla kusin

 

Inför en eventuell graviditet har jag bestämt mig för att ha allting ”klart” med vården. Jag ska prata med MVC om mina möjligheter.

Innan en eventuell graviditet.

Jag vill innan en graviditet gärna träffa specialistmödravården och prata med någon som kan informera mig om hur jag kommer att tas om hand, jag vill förbereda mig och planera så bra som möjligt så att det inte finns några frågetecken. Jag vill se till att få reda på exakt hur en graviditet och förlossning (nu menar jag självklart inte vaginal förlossning utan snitt) skulle gå till med tanke på t ex stomin. Jag behöver information om vad som händer om min hälsa plötsligt förändras/försämras under en graviditet, hur fostret kan påverkas om jag eventuellt måste opereras akut under pågående graviditet mm. Hur de tänker runt det faktum att det vore katastrof om förlossningen satte igång och hur man på bästa sätt förebygger att detta sker.Även om en graviditet fortfarande ligger långt fram i tiden så vill jag veta om jag har mycket att jobba med för att få den behandling jag vill och behöver eller om jag redan nu är berättigad till all trygghet utan att behöva kämpa för min sak.

 

Har du haft kontakt med specmödra? Berätta gärna om dina upplevelser ❤

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Lisa

    Hej
    Min första graviditet tog slut i Umeå i v 24 pga att jag fick heelp. Pojken klarade sig inte. Då jag snittades såg dom även att jag hade en tvådelad livmoder. Så graviditet nr 2 gick jag på specmödra på sus. Även nu graviditet nr 3. Sista nu så valde bebisen att lägga sig i delen i livmodern som ingen av dom andra legat i. Den var liten och trång. Jag gick på extrakontroller och hon var liten. I v 32 fick jag havandeskapsförgiftning och sprang på specmödra två ggr i veckan och dom är bäst. Märta kom i v 35 och är idag en pigg liten 6 månaders bebis på 5,7 kg. Lycka till när det är dags. Malin Strand och Bertil Bergman (penisioär) är helt underbara på sus!!!

    1. Hanna Öhman - Mitt liv som förlossningsskadad

      Så tråkigt att höra om den första graviditeten 🙁
      Bra att du fick hjälp av specmödra de andra två graviditeterna och härligt att höra om positiva upplevelser 🙂 Även om det nu ligger en bit bort i framtiden så känns det bra att börja förbereda, jag vill känna mig trygg och säker på vad som kommer att hända om och när det blir dags 🙂 Tack för att du delar med dig, jag vill gärna höra mer om heelp ❤️ Kram

      1. Lisa

        Jag pratade med min bm och specmödra och dom lyssnade verkligen på mig så jag kände mig trygg under mina graviditeter. Heelp är något man kan få när man får havandeskapsförgiftning. Dock bara några få % som får det. Men lever och njurpåverkan kan man få. Vissa som inte upptäcks i tid kan tom behöva få dialys och translatation. Nu är det inte så vanligt. Men efter mitt snitt fick jag ligga på intensiven några dagar och sen tog det 4-5 månader innan mitt blodtryck gått tillbaka till normalt. Självklart var jag ganska nervös nästa graviditet men jag kände ändå att jag fick det jag behövde och bad om för att kunna känns mig så trygg som möjligt.

          1. Lisa

            Det är vanligast första graviditeten el vid en andra/tredje om du bytt partner. Jag hade toppenvärden och bt hela andra graviditeten och var lugn nu också fortfarande med samma gubbe. Men fick havandeskapsförgiftning i v32 med Märta och hon kom i v 35. En ”vanlig” med havandeskapsförgiftning brukar inte behöva gå på så många extrakontroller som jag. Jag tror inte man ska veta allt som kan hända när man är gravid för då hade man aldrig tordas bli det.

  2. Charlotte

    Medan jag väntade Emil fick jag gå på spec mödra i Umeå. Det var min första graviditet men vi fick en graviditet som var långt ifrån normal. Men spec mödra gjorde ändå min graviditet till en fin tid trots all oro och stress.. så spec mödra får en stor tummen upp av mig!

    Kikar in och läser din blogg lite nu och då! Du är så otroligt stark som delar med dig och jag är helt övertygad om att du gör stor skillnad för många!

      1. Charlotte

        Håller tummarna att ni får ett bra bemötande när det är dags! Men dom på spec mödra har ju mer erfarenhet då det gäller graviditeter och människors behov runt så bara det brukar kännas skönt ????

        Jag hoppas på att kunna fara på nån tävling i vinter! Emil är så sugen på att titta och mamman med för den delen ???? Åker ni med på alla tävlingar? ????

stats