Jaaa, vad tänker jag egentligen såhär inför operation #26?
Det sägs att hoppet är det sista som överger människan. Självklart hoppas jag att det ska gå vägen den här gången, hade jag inte känt hopp skulle jag aldrig utsätta mig för detta. Eller egentligen kanske det är mer en önskan än hopp…
Jag önskar så att detta ska gå vägen. Men, jag vågar inte hoppas allt för mycket. Jag vet hur jag faller OM det går åt helvete. Jag har haft min beskärda del av misslyckade operationer och därför vet jag också precis hur det känns. Förra gången kände jag en enorm hopplöshet och uppgivenhet när jag förstod att operationen misslyckats ca 3 dagar post op. Samtidigt var jag så ”förberedd” på misslyckande att benen under mig inte slogs undan riktigt lika hårt som tidigare. Jag måste våga tänka i de här banorna för att på något sätt skydda mig själv, för att överleva misslyckande efter misslyckande.
Strax före operation 23, det senaste lagningsförsöket i Uppsala.
Jag önskar att det ska lyckas den här gången men jag skyddar mig själv och tänker att risken för misslyckande är ganska stor, då kommer hopplösheten och uppgivenheten att skölja över mig som så många gånger tidigare. Det svåra är att veta hur jag ska kunna gå vidare när tankar på om jag någonsin kommer att bli hel griper tag i mig. Då behöver jag få bryta ihop. Och förhoppningsvis komma igen. Lägga ihop pusslet av mig själv och sedan när jag är stark nog börja titta på andra lösningar, mest troligt vård utomlands. Det här är trots allt Uppsalas sista lagningsförsök och Akademiska Sjukhuset ska vara bäst i Sverige på just min skada. Anser de att mitt problem står utanför deras kompetens gissar jag att det börjar vara dags att blicka ut över horisonten och kontakta någon annan. Kanske Tyskland.
Det går inte riktigt beskriva hur det känns när man börjar misstänka misslyckad op.. Man våndas och hoppas innerligt att man har fel.
Missförstå mig inte, jag ställer inte in mig på ett misslyckande MEN det känns viktigt att jag är förberedd på att risken finns. Om jag istället valde att inte vara realistisk i mina tankar skulle en misslyckad operation innebära ett hårt fall ner i ett stort svart hål, det är mest för att jag inte ska gå under totalt som jag väljer att vara försiktigt hoppfull <3
Åh vad jag håller tummarna för dig! Vilken otur du haft och efter så många lagningar, det borde absolut vara din tur nu att lyckas! Förresten så måste jag säga att du är helt fantastisk som bloggar helt öppet om detta! Jag är övertygad om att du gör skillnad för många kvinnor och du bringar detta med förlossningsskador till ljuset, inte bara genom att berätta din historia flera gånger i olika tidningar, du skriver ju om hur livet är och att detta är pågående. Jag tycker du är grym! När är operationen?
Åh tack, så glad jag blir! <3
Måndag efter midsommar flyger jag ner till Stockholm och på tisdag morgon den 27/6 är det dags för operation!
Jag hoppas verkligen att det är min tur nu men skulle det vara så att även denna operation lyckas så hoppas jag att vi får möjlighet att försöka med en graviditet innan vi tar tag i lagningsförsöken igen 🙂
Först och främst – all respekt till dig! Du är en riktig kämpe och jag hoppas SÅ för din skull att det här blir en lyckad operation.
För ganska länge sedan skrev du om hur operationen går till och så vidare och att det är extremt känsligt efter operationen. Jag har för mig att du skrev att typ en nysning nära efter operationen i värsta fall kan leda till misslyckande ( eller minns jag fel?). Iallafall då började jag fundera varför du inte är beordrad sängläge på sjukhus ganska länge efter operationen? Nu skickar de väl hem dig i stort sett direkt? Borde inte chanserna att lyckas öka om kroppen är så still som möjligt och har chans att läka i lugn och ro?
Kram ❤
Hej!
Du har alldeles rätt i det du skriver. Jag har tagit upp detta, men tyvärr är det så läget är. jag bedöms inte ”nog sjuk” för att ta upp en plats på sjukhuset. Vilket iofs är rätt då det finns dem som kan behöva platsen bättre än mig. Däremot känns det som bortkastade resurser av både ekonomi och kompetens när man liksom ”skyfflar ut mig” så snabbt. Det kostar pengar med varje operation och sedan förstör man chanserna till läkning på det här sättet. Den här gången opereras jag tisdag morgon (alltså inte nu på tisdag utan nästa tisdag) och sedan får jag åka hem torsdag kväll om inget oförutsett händer. Alla andra gånger har det bara gått 3-4 dagar innan det stått klart att op misslyckats så den här gången kommer jag vara extremt försiktig med allt. Däremot har jag 100 mil hem och hemresan måste genomföras…
Kram
Det här gör mig SÅ arg, hur kan de neka dig att ligga kvar på sjukhuset? Hur mycket kostar det inte att genomföra operation efter operation? Jag håller tummar och tår för att operationen ska lyckas den här gången ❤
Ja jag vet! Helt sjukt att man prioriterar bort sjukhusvistelse på grund av ekonomi eftersom jag garanterat blir betydligt dyrare i längden!
Tack <3
Hej Hanna,
Vill först säga hur fantastisk stark och modig du är som kämpar så för dina och andras rättigheter. Att kvinnor ska få en bra förlossningsvård borde vara självklart.
För 10 månader sen födde jag min dotter och hade en svår förlossning. Förutom att jag förlorade 2 liter blod fick jag också en sfinkerruptur grad 3. Jag syddes på operation och låg 1 vecka på avdelning. Jag hade fruktansvärt ont och orkade inte annat än ligga i sängen. Efter tre veckor fick jag en infektion i stygnen och blev riktigt dålig. Såsom du skriver var mina första månader som mamma inte alls som jag hade tänkt mig. Det var smärtsamt och pinsamt. Jag skämdes. Jag hade en del gasläckage och vågade inte gå ut. Jag har dock haft en väldigt tur och hade en bra läkare som sydde mig. Idag är det ibland lite besvärligt vi toalettbesök och smärta i rumpan, men annars går det bra. Önskar att jag hade vetat om möjligheten att klippa under min förlossning. Smärtan efter förlossningen var värre än själva förlossningen och den fick jag bara Alvedon mot.
Nu blev det ett långt inlägg. Det jag ville skriva var egentligen bara att jag tycker att det du gör är så otroligt viktigt! Jag vill inte att min dotter ska vara med om det jag varit med om. Alla kvinnor har rätt till en bra vård! Önskar dig verkligen ett stort lycka till med nästa operation, måtte det bli den sista!
Kram Lina
Hej Lina och tack för att du delar med dig <3
Så härligt att höra att du inte har så stora besvär idag men problem med toalettbesök och ont i rumpan är ju faktiskt inte kul alls. Och det här med skammen, för mig kändes det så "fult" att jag var så "dålig" att jag sprack. Dessa känslor önskar jag att vi kan tvätta bort så man som kvinna inte ska behöva känna så.
Som du skriver, jag vill absolut inte att detta ska drabba min dotter OCH skulle något hända vill jag att det ska gå snabbt att få kompetent hjälp!
Kram <3
Realist elr inte så är det ett hårt fall.
Vet att du kämpar, men så är det.
Catrine❤
Det är ett jättehårt fall.. Kanske kan man säga att jag har en kudden under röven när jag landar så att fallet blir liiiite lite mjukare. Eller så blir det lika jäkla hårt. Det återstår att se. Kram
Håller tummarna för att det ska gå vägen denna gång!
Det har vi ju i och för sig gjort alla gånger förut också, men NÅN GÅNG borde det ju funka.
Kanske, kanske det blir denna gång!?!
Bättre att vara optimist än pessimist.
”Ta alltid ut lycka i förskott, det enda som kan hända är att du är glad i onödan!”
Nu äre dags att få lite tur för dig också.
🙂
Jag vågar inte ta ut lycka i förtid för jag är rädd att jag går in i en depression om smällen väl kommer längre fram 🙁 Än så länge har psyket klarat sig men jag vet inte hur mycket som krävs för att kasta mig ur kurs…