Under de få dagar jag faktiskt trodde att jag var gravid hann tankarna snurra rätt rejält!
Som jag berättar tidigare har vi under ganska lång tid drömt om ett syskon. Tyvärr hade tidpunkten inte alls varit perfekt om det hade hänt just nu. Anledningen till att jag verkligen vill genomgå denna operation är dels att jag såklart hoppas på att bli hel men det är även så att kommande operation är Uppsalas tredje och sista lagningsförsök. Misslyckas de en gång till kommer de med andra ord inte försöka sig på någon mer operation.
Nyopererad januari -16.
Då står jag alltså tillbaka på ruta ett…
Om det nu blir så att operationen misslyckas och jag måste försöka hitta något annat sjukhus som har hög kompetens på detta område är jag ganska övertygad om att jag behöver ett break. En andningspaus, där jag liksom får sätta allt vad operationer heter på hyllan för en stund och leva mitt liv igen. Livet har jag haft på paus i flera år, jag har hela tiden haft hälsan högst upp på priolistan. Därför skulle det kännas fantastiskt med en graviditet och ett syskon till Selma att fokusera på och få glädjas åt INNAN jag tar tag i hälsan igen.
Jag vet inte om jag tänker rätt eller fel men det är iallafall så jag personligen finner styrka i att utföra den här operationen som jag redan nu vet har stor risk att misslyckas. Vi fungerar alla olika och vi tycker olika, det här är den väg som känns rätt för oss och tänk om jag har så tur att jag faktiskt blir hel?! Så fantastiskt underbart att få en liten bebis och kunna njuta av första månaderna, så var det ju tyvärr inte när vi fick vårt första barn och jag blev sjuk. Det är just därför vi inte har skaffat något syskon. Jag har alltid sagt att jag ska bli frisk först… MEN, då hade jag heller aldrig kunna tro att jag skulle sitta här nästan 6 år senare med stomipåse på magen och fortfarande lika trasig…
Senaste kommentarer