Tiden före förlossningen
Jag har alltid varit en sån som gillar att läsa och ta reda på fakta. Detsamma gällde även förlossningen, jag ville försöka förstå vad som väntade. Självklart visste jag att ingen förlossningen är den andra lik, att det kan bli komplikation och att oförutsedda saker kan hända. Jag valde dock att fokusera på positiva tankar, jag hade aldrig ens funderat på eventuella förlossningsskador. Jag valde att lägga min energi på ”bra” böcker med positiva tips och råd (har tidigare visat en bok som jag läste flera ggr, Föda Utan Rädsla av Susanna Heli).
Jag ville inte skrämma upp mig själv med en massa skräckexempel men nu såhär i efterhand, är jag lite arg på mig själv för att jag inte visste mer om vad som kunde hända. Jag är också otroligt ledsen och besviken över att jag inte bad om mer information och kanske framförallt att jag inte fick mer information utan att behöva be om det.
I Förlossningssalen
Jag fick veta direkt i förlossningssängen att jag hade fått en sfinkterskada, däremot hade jag ingen aning om vad det egentligen betydde. Jag var så uppslukad av stunden, den vackra bebisen och alla överväldigande känslor att jag aldrig riktigt kom på tanken att fråga mer om min skada, dessutom sa personalen att jag skulle få mer information längre fram.
Dagen efter
Dagen efter förlossningen kom det in någon från personalen och undrade om jag hade några funderingar runt skadan eller själva förlossningen. Jag hade fortfarande inte riktigt fattat vad en sfinkterskada innebar men jag fick en liten folder med information och den läste jag på en gång.
Ingen information om eventuella följder utan bara att de närmaste veckorna skulle kunna innebära att funktionen var nersatt. Jo pyttsan, fyra år senare och det är fortfarande stora problem.
Jag var så dum som inte bad om mer information!
Jag är otroligt tacksam för att det var JAG och inte vår dotter som skadades. Hon är frisk som en nötkärna men däremot har hon börjat fråga om det är hon som har gjort mig illa. Det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta att hon faktiskt har förstått att mina problem på något sätt är kopplade till henne. Våran underbara lilla skatt <3
Follow my blog with Bloglovin
Jag anser att det är bra att inte vara FÖR väl informerad inför förlossningen MEN det är absolut inte OK att strunta i en bra och ordentlig efterkontroll när man vet att mamman fått en sfinkterruptur, kanske det rent av behövs flera efterkontroller. Att sedan få värktabletter utskrivna utan läkarbesök (med tanke på skadan som föreligger) är ju inte OK.
Tycker även att info-bladet från förlossningen är ett stort ”skämt” med tanke på omfattningen av skadan som fortfarande efter 4 år inte blivit bättre utan snarare sämre. Infobladet hade kunnat ersättas av en grundlig information av barnmorska och läkare och att BVC också varit inblandade och kunnat hjälpa och stödja…..
Jag håller med 🙂
Jag både håller med och inte. Det är aldrig bra att informera för lite och att typ medvetet utelämna information, men samtidigt finns ju ett ganska stort forskningsunderlag på att det är en ganska liten procent som får de stora och/eller långtgående komplikationerna.
I och med mitt yrke (är sjukgymnast och hade precis opponerat på en magisteruppsats skriven av en barnmorska om just sfinkterrupturer vid tiden för förlossningen) visste jag enormt mycket om alla risker och möjliga komplikationer vilket innebar att jag redan i samma ögonblick som de konstaterade sfinkterrupturen gick in i ett traumatiserade katastroftänkande, i princip. Tänker att ignorance is bliss i vissa sammanhang, och jag hade definitivt fått en bättre vistelse på BB och första veckorna i ”bebisbubblan” om jag inte vetat så mycket.
Informationen måste fram, men jag argumenterar ändå för bättre eftervård och uppföljningsbesök. Där på BB kan det gärna fortsätta vara lite..
Jag håller med dig på ett sätt 🙂 Det var mycket därför som jag själv valde att inte googla förlossningsskador. Just på grund av Ignorance is a bliss 🙂 Men med facit i hand så kanske det hade varit bättre att veta vilka följder som kunde komma. Då kanske jag hade stått på mig när jag ringde in till sjukan gång på gång och fick receptbelagd smärtlindring utskriven utan att de ens tittade på mig..
Alltså man måste ju få lov att bli ganska förbannad, hur kan man inte informera ordentligt, kontrollera och följa upp! Hur många drabbas inte av förlossningsskador i olika grader utan att veta?
Jag drabbades själv av en sfinkter, dock i mycket lägre grad än dig förstås. Men jag är osäker om nån ens använde ordet, den där foldern har jag aldrig sett till, tydligen skulle jag göra efterkontroll på specmödra men det informerades inte bog tydligt om heller och min bm kollade väl aldrig journalen vid efterkontroll. Nu läkte jag ju fint och hade inga men. När jag blev gravid med nr 2 kom det fram till att det skulle kontrollerad ifall jag kunde genomgå en vaginal förlossning igen. Fixk lyckligtvis en underbar bm vid förlossningen som var medveten om min tidigare skada och det gjordes ett snett klipp för att undvika samma skada igen.
Men jag hade tur, väldigt tur, jah tror tyvärr många liksom du drabbas mer negativt och det gör en oerhört ledsen!
Kniper ändå mer i hjärtat när Selma tror det är hennes fel. Inte bra någonstans!
Hoppas verkligen stomin kan hjälpa dig och att du i framtiden kan slippa även den, men vilka pr av h-vete du verkar gått igenom, fy!
Kram på dig!
Ja det är inte alls lätt.. och när man aldrig hört talas om sfinkterruptur och dessutom just fått sitt första barn, då vet man inte ens riktigt hur och vad man ska göra. Allt är nytt och man försöker lära känna sin nya familjemedlem, svetsas samman till en liten familj. Idag kan jag inte fatta att jag inte frågade mer men man är ju som i en liten ”bubbla” och efter att ha läst foldern så kändes det inte alls som någon big deal. Kommer ihåg att folk frågade hur förlossningen gått och jag svarade typ: jo men den gick bra! Fick tydligen en sfinkterruptur men det verkar inte vara nåt allvarligt..
Jamen efter en förlossning så är man ju inte direkt på topp, sömnbrist, en enorm kraftansträngning som en förlossning är, hormoner som stormar, ett nytt litet liv som man har allt fokus på, jag tror inte jag hade haft kraft att komma med vettiga frågor ens, så eftervården och informationen efter en förlossning med komplikationer måste följas upp och informeras om bättre, kanske framförallt se till att man förstår den information man får, för på bb-tiden tror jag det är svårt ta in så mycket, så det är ju nåt dom bör följa med till bvc, lite mer koll på mamman då också!